Från ”Mitt liv som bok” av Paul Desalmand:
”En författare som kommer in i en bokhandel kan aldrig motstå frestelsen att leta efter sig själv i hyllorna. Det kan hända att han ställer fram sin bok så att den syns bättre eller att han lägger undan en konkurrents bok som han inte gillar för att den ska bli omöjlig att hitta. Om han inte lyckas snoka fram åtminstone en av sina titlar kan han nästan aldrig låta bli att fråga: ”Har ni möjligen… ” I allmänhet låter inte bokhandlaren sig luras. Jag har hört en bokhandelsmedhjälpare svara en journalist som frågade om detta: ”Man känner igen dem direkt. Det finns en sån ängslan i deras röst att man känner igen dem direkt.”
Ja, det kan hända att jag kände igen mig lite. Inte gömma undan andras böcker, eller gå till kassan och fråga efter mina egna, men att gå till hyllan och kolla? JA. Att möblera om lite, dvs fronta min egen bok? JA. Och jag ser säkert ängslig och/eller skyldig ut medan jag gör det. JA.
