För några veckor sen läste jag ”Kalmars jägarinnor” av Tove Folkesson och ”Under all denna vinter” av Negar Naseh, och sen dess har jag funderat på vad jag ska skriva om dem. Har inte hittat en bra början till den eventuella texten. Bara detta; jag tyckte båda var bra. Folkessons lite långdragen i upptakten när hennes gymnasietjejer festar och festar och festar (plus att de glider ihop, jag kan inte hålla isär dem), och med Nasehs huvudperson tänker jag att hon kan väl slappna av lite så löser sig mycket, men ändå. Bra. Och mer? Nä, inte vet jag. Inget särskilt. Hur ska jag börja nurå?
Under tiden som jag har processat det och famlat efter Första Meningen har jag läst flera positiva reccar av båda, och joråvisst, jag kan väl hålla med om det berömmet. Men vad gäller debuter blev jag mer impad av Åsa Fosters noveller. Fast ändå, visst är det bra (sagt för tredje gången nu, jag vet). Drivet och snärtigt språk hos Folkesson, intressant arbetsdagbok hos Naseh. Japp, japp.
… och så kommer jag fortfarande inte på en passande början till den här texten. Okej, men nu har jag sagt det iallafall. Ett par vändor. Folkesson och Naseh är två duktiga debutanter.
Jag ger upp. Klart slut varulvstjut.
