Åh herregud, hade jag läst ”Everything leads to you” när jag var 14-15 hade jag tänkt fuck skrivandet, jag ska bli production designer i Los Angeles! Jag ska jobba med film!
Det här är en helt fantastisk yrkesbeskrivning och en kärleksförklaring till film och hela hantverket med filmproduktion, och jag ÄLSKAR det. Är tusan lite frestad även nu att byta karriär och land, men jag tror det kanske är för sent?
Huvudpersonen Emi är bara 18 men tack vare sin storebrorsa har hon fått praktikplatser på filminspelningar. Just nu har hon jobbat sig upp till sitt bästa jobb någonsin. Hon får ansvara för ett rum i en långfilmsscen. I det här rummet ska filmens huvudperson dels träna på sitt musikinstrument och dels ha en viktig kärleksscen. Emi bestämmer allt om färgskalor, stil och möbler. Hon kajkar runt på en massa loppisar för att hitta rätt soffa, rätt notställ, med mera. Det är sååå fantastiskt beskrivet!
Att jag är ett stort fan av Nina LaCours romaner är inte nytt, men i hennes senaste är det miljön och yrkesbeskrivningen jag faller mest för. Det är spännande karaktärer och historia också, men allt med Emis jobb och filminspelningar, och alla referenser till olika filmer är så… ja, jag drar till med fantastiskt igen. It is! I LaCours förra bok ville jag följa med på Colbys turné, och nu vill jag boka resa till LA och gå på såna där filmstudiorundturer.
Men okej, jag ska berätta om handlingen också. På en loppis kommer Emi över ett gammalt brev som aldrig postats, och hon och hennes kompis bestämmer sig för att åtgärda det nu flera år senare. Det här leder till en jakt på mottagaren, och en otrolig men ändå trovärdig historia rullas upp. Samtidigt som det pågår (och det finns så mycket mumma i den historien!) får Emi ett perfekt sommarjobb. Hon ska bli production designer för en hel indie-film, inte bara en enda liten scen.
Jag tycker att LaCours förra, ”Inte vem som helst”, är starkare som helhet. ”Everything leads to you” är trovärdig på ett very Hollywood-sätt som vinner allra mest på den här grundpremissen: visst älskar vi film, va? Svarar man ja på den frågan, om ens bara ett yttepyttelitet ja, då blir det väldigt svårt att värja sig mot Emis yrkesliv i Los Angeles.
