Gästblogg: Simona Ahrnstedt om romance

Mars gästbloggare Simona Ahrnstedt är leg. psykolog och Sveriges enda romanceförfattare. Hon har skrivit tre historiska romaner”Överenskommelser” (2010), ”Betvingade” (2012) och ”De skandalösa” (2013). I år släpps första delen i hennes nya, samtida serie på Forum. Simona har pratat romance i Babel, hon håller kurser i romance på Medborgarskolan och hon driver en populär blogg, simonaahrnstedt.se, där hon ofta pratar om romance.

Romance är med all sannolikhet världens största litterära genre. I USA är den dubbelt så stor som krim och tre gånger så stor som ”vanlig” skönlitteratur. Mer än varannan pocket som säljs är en romance och det är den största genren på topplistorna sammantaget. Romance var den första genre där e-boksförsäljningen gick om den vanliga bokförsäljningen. Och romance-böcker utgör nästan en femtedel av intäkterna av bokförsäljningen i USA. Genren är gigantisk i hela den anglosaxiska världen, inklusive Kanada, Australien och Sydafrika. I Europa är den stor i i stort sett alla länder.

Utom i Sverige.

Har ni läst en romance?

Någonsin?

På senare år?

Romance är genrelitteratur av kvinnor, om kvinnor och för kvinnor och den får uppmärksamhet i pressen och status i litteraturen därefter. Men läsarna är lojala som få och de räknas i miljontal. Författarna är skickliga, intelligenta och produktiva. Och variationen enorm.

Som barn älskade jag att läsa om kärlek. ”Borta med vinden”, ”Alltid Amber”, ”De tre musketörerna”, ”Röda Nejlikan”. Jag plöjde dem. Kärleken, relationen och passionen var det jag sökte. Jag läste (i smyg) alla Harlequin, Judith Krantz, Shirley Conran och Sidney Sheldon jag kom över. Som vuxen var jag lite förlorad. Ingenstans hittade jag min ungdoms läsupplevelser. Pliktskyldigt läste jag det som alla andra läste. Mycket deckare blev det. Inte dåligt alls, men något saknades mig. Så kom internet. En räcka omständigheter – och kanske ödet – gjorde att jag hamnade på en boksajt som hette Amazon. Där upptäckte jag att det fanns en hel genre som handlade om just precis det som jag saknade. Det fanns tusentals författare och miljontals läsare av detta som hade ett namn – det kallades romance. Sedan dess måste jag ha läst i alla fall över 200 titlar. Min bokhylla domineras numera av (tummade och älskade) romancetitlar och via mitt eget författarskap och min blogg har jag fått många svenskar att prova på att läsa sin första romance.

Jag brukar jämföra genren med deckare. Ramen är given, vissa ingredienser förväntas. Men istället för ett brott som ska lösas så är det en kärleksrelation som ska ”lösas”. Precis som under deckarparaplyet så ryms många olika sorters författare, subgenrer och kvaliteter under romanceparaplyet. Alltifrån högvördiga Jane Austen till – eh – mindre respekterade hårt mallade Harlequinlättviktare. OCH ALLT DÄREMELLAN. Många av mina favoritförfattare är så skickliga på dialog, intrig och gestaltning att författaren i mig gråter av avund.

Genren är bred och vital och de flesta kan hitta sin favorit. Vill du läsa en romance om bdsm? Visst, varsågod. Föredrar du vampyrer, varulvar och fenixar? Be my guest. Vikingar, riddare eller hertigar – why the hell not?

Avgränsningen mot andra, liknande, genrer är inte vattentät och genren är dessutom ständigt stadd i förvandling. Vi skriver trots allt 2014 – INGET är självklart längre.

Men om man skiljer ut romance från till exempel historiska romaner så ligger fokus i en romance alltid på kärleksrelationen. Plocka bort den och inte mycket läsvärt blir kvar. Chick-lit å sin sida har fokus mer på storstadspuls, shopping och arbete, även om både romantik och erotik kan ingå. Är tyngdpunkten på humor och alla möjliga relationer kanske det istället lutar åt feelgood. Slutar det tragiskt är det per automatik åt finlitteraturhållet. Ska det kallas romance så handlar det om kärlek, kärlek med stort K och med lyckligt (eller åtminstone tillfredsställande) slut. Men vägen dit kan gå via precis vilka tragiska, traumatiska, psykologiska och socioekonomiska vändpunkter som helst. Ramen är kärleksrelationen. Allt annat: grad av feminism, erotik, strejt eller HBTQ, ungdom, cowboys, humor, spänning – you name it – är valfria ingredienser som romanceförfattaren – precis som alla andra författare – kan göra vad hen vill med. Vidare kan berättelsen placeras i valfri tidsepok: nutid, historisk eller framtid. Och så vidare i all oändlighet, faktiskt. Utvecklingspotentialen är enorm. Själv tror och hoppas jag på att fler svenska författare ska upptäcka genren inom en snar framtid.