”Kunskapens frukt” – Liv Strömquist

Jag läste Liv Strömquists senaste bok, ”Kunskapens frukt”, häromdagen. Om jag var en person som använde det uttrycket skulle jag säga att Liv Strömquist går från klarhet till klarhet. Hon har tidigare ställt föreställningen om tvåsamheten på sin spets. Jag tänker ofta på innehållet i ”Prins Charles känsla”.

Liv Strömquist har berättat om ett tillfälle då en manlig serietecknare sa till henne att kvinnliga serietecknare bara ritar serier om mens. Därför ägnade Liv Strömquist hela sitt sommarprat till att prata om mens. En stor del av ”Kunskapens frukt” handlar också om mens. Och resten handlar om vulvor.

Större delen av innehållet i ”Kunskapens frukt” har  blivit publicerat i tidningen Galago tidigare. Det är synd för oss som älskar Liv Strömquist och som prenumererar på Galago, för det är inte så mycket nytt material för oss, men när jag läst klart ”Kunskapens frukt” tänker jag ändå: Det här är en sådan himla viktig bok.

Jag menar: om jag inte ens får lära mig hur min kropp ser ut och hur den fungerar på biologilektionerna eller i biologiböckerna, vem ska då lära mig? Jag själv? Men om biologiläraren säger att min kropp ser ut och fungerar på ett annat sätt än min erfarenhet, vem ska jag då lita på? Kort sagt: ”Kunskapens frukt” ska alla högstadieelever läsa.

”Kunskapens frukt” är mycket underhållande. Den är undervisande utan pekpinnar. Jag skrattar rakt ut ibland. Vid andra tillfällen läser jag högt för mitt sällskap. Innehållet är för absurt för att inte delas. Många gånger blir jag rejält irriterad. Det är klart att man blir ledsen när man läser stycket som handlar om Eva och hennes erfarenhet av att vara kvinna. Mest av allt tycker jag att Liv Strömquist är en av 2000-talets viktigaste folkbildare.