”Vi ses i morgen” är Tore Renbergs nya projekt, han som har skrivit flera böcker om Jarle Klepp (tre filmer på svt nyss). Det här är inte Jarle Klepp-relaterat alls utan handlar om ett gäng olika personer i Stavanger under 90-talet.
Jag har kämpat med den här romanen i typ två månader. Den har fått superbra kritik i Norge, har sålts till flera länder som bla Sverige där den ska komma ut i höst… och jag faller bara inte alls för den. Tror att mycket beror på tre av berättarperspektiven. 1) En ung tonårskille som är en tuff hårding men snäll innerst inne, 2) hans kristna flickvän som upptäckt detta fina innerst inne, och 3) en vuxen man som är smågangster och typ den person tonårskillen förmodligen blir när han växer upp. Denna vuxne man är allmänt fruktansvärt jobbig. Jag tycker alla tre är skitjobbiga, och hela den här plotten med fin flicka som blir kär i jobbig kille och upptäcker att åh kolla, han har ju mysiga känslor? Bespara mig. Jag är så sjukt less på den efter x antal ungdomsböcker som handlar om exakt det. Jag vill inte läsa om värstingar, jag vill läsa om vanliga, ordentliga killar som går till skolan, som inte skriker på folk eller har obefintlig impulskontroll eller en mamma som super. Såna killar är intressanta och spännande. Värstingar = så väldigt gjort.
So yeah, det här blir nog litt av en utfordring.
(Stavade jag rätt nu? Utmaning.)
På sidan 217 i ”Vi ses i morgen”
Föregående inlägg
1 kommentar
Dina ideer om vda som är NORMALT och vanligt och misär och coolt och värsting och snäll OSV är fett underhållande. Jag har inte träffat en duktig välkammad flicka/pojke som är SNÄLL i mina ögon TEX eftersom dom är så fkng upptagna av att ställa sig in. Eller där skrev jag fel. Det finns grymma quinns och män överallt men de gapar inte om det som en som du. THX /Q