”Rum för kidsen” är nyligen införskaffad här hemma och en riktig guldgruva! Igår blev jag så inspirerad att jag knallade ut klockan elva på kvällen för att måla barnens lekstuga invändigt (vår son hade redan tidigare fått välja färger själv, helt i enlighet med bokens råd, så det ser ut som en Bigpack 3-smak därinne) och förberedde för en hel del av de tips som Isabelle kommer med i den här härliga boken om barnrum.
Jag är också en trogen dosfamily-läsare (Isabelle och Jenny som har gjort boken har en blogg ihop) så jag är bekant med många av bilderna och tipsen sedan tidigare, men det gör ingenting, det kändes ändå nytt och roligt och satt i nytt sammanhang på något vis, en känsla jag inte alltid får när bloggare gör böcker. Det brukar snarare kännas som gammal skåpmat.
Annat roligt är att jag testat boken även på barn, tre barn i åldrarna 4, 3 och 2 och alla älskade att sitta med och titta i den och få inspiration de också, trots att de är så små. Sonen tilltalades till exempel av att få en egen brevlåda till sin stuga, något han såg på en av bilderna och som vi, tröga nötter till föräldrar, inte alls tänkt på. Inte så jättevanligt att ungarna vill sitta med när jag läser inredningstidningar eller andra, liknande böcker. Men här var han med hela vägen och tyckte väldigt mycket om Inspirado-avsnitten där de har intervjuat olika barn om deras rum, inredningssmak och livet i allmänhet. Roligt när en sådan här bok passar båda målgrupperna så bra och alla hittar något.
Isabelle är ju känd barnrumsfixare sedan tidigare och hon är väldigt bra på att hitta de små detaljerna som är så avgörande. Jenny Brandts bilder är också helt fantastiska (läser man deras blogg får man mycket av den varan) och jag får sådant himla sug efter att ha knasiga roliga loppisfyndade gamla leksaker snyggt uppradade på en hylla. Men jag har inte riktigt den där fingertoppskänslan tyvärr. Hittar nästan aldrig sådant heller men jag antar att det handlar om tålamod och rutin. Har ca 0 av båda.
Gillar också att Isabelle precis som jag älskar sprayfärg. Vi har ett stort lager hemma i källaren och jag beställer ständigt nya färger. Ett enkelt sätt att göra gamla grejer som nya. Fick bra tips inför sprayandet, jag har liksom bara greppat en flaska och kört men lärde mig lite nya tricks nu. För sprayfärg är ändå svårt att få helt bra.
Och det är just det som boken är så bra på. Små tips och små detaljer för att förbättra det jag är på väg att få till men inte riktigt lyckas med, men också bra grunder för det som är helt nytt för mig. Det är väldigt lite i den här boken som känns bortkastat och framförallt väldigt lite som känns som det som jag tyckte var knepigt med Underbara Claras heminredningsbok – det GÅR ju inte att förvara allt man behöver i pysselväg för att få till sådana här saker om man bor på liten yta i Stockholm t ex. Claras fix kräver ett hus med stora förvaringsutrymmen. Isabelles gör det inte alls på samma sätt. Kanske för att hon själv bor i en liten lägenhet (mycket mindre än vår, med två barn, jag är imponerad!) på Söder i Stockholm och vet att det inte funkar med tips som kräver mycket av utföraren. T ex berättar hon om att de byggde säng ute i sin trappuppgång på grund av just platsbrist. Skulle jag aldrig våga göra för våra Stockholmsgrannar, men vem vet, det kanske hade gått asbra om man bara ringt på och frågat och förklarat?
Avslutar med att säga som Isabelle ”when in doubt, tillsätt rosa”. Okej, hon säger inte precis så, men påpekar hur bra färgen rosa alltid är för att liksom lugna ner och foga ihop till en helhet. Det kanske är därför jag gillar den här boken så mycket, för är det något vi har mycket av i vårt hus, så är det just rosa.
Och numera är även lekstugan rosa invändigt. Så går det när Tage, fyra år får välja själv.
P.S. Annan rolig inspirationsbok på samma tema D.S.
