Jag fattar inte varför jag trodde att ”Svarta tornet” är en 9-12-bok? Omslaget kanske, jag tycker inte det är lyckat för att attrahera rätt målgrupp. Det ser ut som 9-12, men det här är en bok för 12+.
Huvudperson är en 14-årig kille som heter Robin, och mot sin vilja är han i princip straffkommenderad till några släktingar hela sommarlovet. De äger ett stort slott som de driver som sommarturistmål och restaurang, och Robin ska få jobba där. Anledningen är att hans föräldrar vill ha bort honom från hemstaden och kompisarna för senaste terminen har varit så stökig och bråkig. Han har verkligen ingen lust att åka iväg, men det finns inget val.
Jag har läst en bok av Malin Stehn förut, ”Ibland vill man inte gå in fastän regnet öser ner”. Den hade inga stora fel, men ändå var det något som saknades för att den skulle lämna bestående intryck. Med ”Svarta tornet” går det mycket bättre. Jag tycker framförallt att Robin är en lyckad karaktär. Man både känner med honom och fattar varför hans föräldrar tycker han är så jobbig. Han är ju det! Typiskt tonårig och oförlåtande. Vresig. Trött. Allt det där. Och ändå…
Man förstår precis hur tråkigt och segt han tycker det ska bli att vara på slottet, och när han får sitta och liksom tvångssmåprata med sina släktingar och allt sånt där… skitjobbigt.
En ganska stor del av intrigen går ut på att han börjar forska i en brand som ägde rum för länge sen i samma del av slottet som han bor i, och det kommer även vissa övernaturliga inslag här. Helt okej, och det håller definitivt uppe spänningen. Genre deckare, thriller?
Som den realistkramare jag är faller jag ändå mest för hans egen utveckling och porträtten av de runtom honom. De blir precis så som jag önskar mig karaktärer: komplexa. Ingen är bara sur eller bara glad. Malin Stehn skriver dem med fin tonträff och i kombination med humor.
Den största utmaningen blir nog att upptäcka boken. Att försöka se bortom framsidan och testa läsa. Ger man den bara ett par kapitel tror jag man fastnar.
