Anledningar till att jag förmodligen aldrig skulle ha upptäckt och läst ”Isidor och Paula” på egen hand:
1) Ola Hansson Nilsson är inte alls på min författarradar. Jag har hört hans namn, men… nej, inget mer än det, end of story.
2) Omslaget är så anonymt. Det skulle definitivt inte ha blivit ett spontanshoppande eller lånande.
3) Ifall jag läste bokinfo så hade jag fått veta att det är en (modern) omdiktning av myten om Orfeus och Eurydike, och där hade Ola Nilsson tappat mig för evigt. ’Baserad på en myt’ är inte en trigger likt beach house eller universitet. (Att jag med mycket stor förtjusning läste ”Salome” av Mara Lee bortser jag gärna och glatt ifrån. I just don’t do myter. Inte heller romaner som baserar sig på verkliga historiska personer som levde för 100+ år sen. Snark och snark. Tror jag, tills jag motbevisas.)
Men nu råkar jag vara med i en bokcirkel och en annan deltagare valde ”Isidor och Paula”. Det blev inget mindre än en oväntad succé.
Först gick vi alla igång som tusan på inledningskapitlet som heter Spår och som följer Isidor i hans vardag som tunnelbaneförare.
Ni som likt mig älskar yrkesbeskrivningar, läs! Och ni som likt mig gillar Stockholm, speciellt dess södra förorter, läs! Och ni som olikt mig gillar tåg och tunnelbanor, läs!
Helt fascinerande att få veta förar- och arbetsrutiner, maktbalansen på Gullmars mellan olika yrkesgrupper, internkommunikationen med trafikledningen, alla begrepp som put (person under tåg) och sovande (kan vara antingen en på riktigt sovande människa eller en vaken som behöver avlägsnas med väktarhjälp). Jag kommer aldrig mer att åka tunnelbana på samma sätt. Och det finaste, när Isidors tåg i den tidiga sommarmorgonen rullar ut från Högdalsdepån in mot Gullmars och hur Stockholm öppnar sig. Just en sån sak som jag älskar med den här stan. Ljuset, vattnet och den yrvakna stillheten. Jag har bott här sen 1999 och jag kan fortfarande inte åka över Skanstullsbron utan att titta upp.
För det andra postade bokväljaren ett foto på Paulas källarlucka som finns i verkligheten! St Paulsgatan mellan Timmermansgatan och Torkel Knutssonsgatan. Där bor hon.
Kom berättelsen först och luckan sen, eller har Ola Nilsson länge vetat om den där luckan, kanske själv bott där eller sett andra som gjort det? Ooooh.
Jag har inte hunnit gå förbi där än, men jag ska.
Och för det tredje, det är en väldigt stark och bra roman. Mycket att diskutera om Sverige och Stockholm då och nu som är jätteintressant. Då betyder typ 90-talet.
Och så finns det en familjeskildring och en familjehemlighet som är hemsk, men som skildras otroligt bra. Och Isidors och Paulas klaustrofobiska förhållande, inte minst.
Allt det här på nätta 151 sidor. En perfekt bokcirkelsbok! Tunn men med ett innehåll som går att haka i från massa olika vinklar.
Vi gick alla från träffen med en vilja att läsa fler Ola Nilsson. Nu väldigt mycket PÅ författarradarn.
7 kommentarer
Ola Nilsson är namnet, han har tidigare gjort en dunderbra trilogi där böckerna heter Hundarna, Änglarna och Kärleken gömmer minnet. De utspelar sig i Norra Sverige, med hemkört och ensamhet.
Åh nej, vilket misstag! Jag ska ändra namnet så fort jag sitter vid dator. Tack för påpekandet!
Vore kul om det vore just Ola Hansson dock (obskyr och lätt bortglömd men otroligt bra dekadensförfattare från 1880-talet som jag och Therese Bohman och, tja, NÅGON till måste det väl ha varit, obsessat över tidigare). :) Dags för revival känner jag nu!
Hej. Tack för en bra blogg. Jag har dock två önskemål. Det vore fantastiskt om ni kunde skriva ut vem som skrivit texten i själva blogginlägget. Det framgår ju tydligt om man läser bloggen i en webbläsare men jag läser bloggar uteslutande via RSS-läsare och då ser jag ju enbart själva texten. Två: skulle önska att ni taggade inläggen enligt genre så att en kan hitta allt ni publicerat om exempelvis självbiografier.
Hej Sarah! Tack för feedback. Jag och flera med mig som jag känner läser också bloggar i RSS-läsare och då framgår det vem av oss som har skrivit inlägget även i våra RSS-läsare. Som du säkert förstår beror det alltså på just din RSS-läsare. Vi kan självklart inte gardera oss för att vår kod ska fungera i alla slags RSS-läsare (det är ett hästjobb) men som det är gjort nu funkar det i de vanligaste RSS-läsarna. Toppen om du kan meddela vilken så kan vi kanske hjälpa dig!
Just taggar och genre och kategorier etc, är något vi ofta har diskuterat (och även förändrat genom åren) men efter att ha bloggat flera gånger per dag sedan 2006 är det ett sådant massivt jobb att kategorisera om inlägg att vi just nu avvaktar och låter det vara som det är. Det är dock inte uteslutet att vi börjar med genrer (vi har haft det men då klagade många på att det var så mycket taggar och genrer att det blev oöverskådligt) igen i framtiden.
Tack för ditt svar Johanna!
Jag förstår helt hur ni tänker angående taggar. Krångligt, det där. En annan idé vore att lägga till en footer i blogginlägget som promotar liknande inlägg (i stil med om du gillar det här så kanske du också gillar…). På så vis kunde ni lyfta fram gammalt innehåll som era läsare annars kanske skulle ha svårt att hitta till. Bara en tanke.
Angående rss-läsare så använder jag bloglovin. Synd att inte artikelförfattaren hänger med i just den läsaren men jag förstår att ni självklart inte kan helgardera er mot alla tänkbara buggar i alla tänkbara webb- och rss-läsare. :)
[…] bokcirkel träffades för övrigt i måndags och vi hade läst ”Isidor och Paula” av Ola Nilsson. Skitbra bok. Rekommenderas. Det blev just ett sånt bra […]