Olika läsare, olika behov? Så tänker jag när jag läser ”Den blomstertid nu kommer” av Marie-Chantal Long. Den är utgiven på Opal och alltså inte en lättläst bok (jag menar då de som bearbetas på olika sätt och ges ut på specialiserade förlag som tex Hegas eller Nypon för att passa en publik med särskilda behov), men jag tycker att den medvetet är väldigt lättläst. Man kommer in direkt i den mardrömslika historien om en 14-årig kille som är med i ett rån av en mataffär. Det skiter sig, och när de ska åka därifrån så krockar de med bilen och allt blir snabbt ännu, ännu värre. Då har det inte gått mer än en timme sen han var på sin skolavslutning och sjöng ”Den blomstertid nu kommer”. På bara tre-fyra sidor har en stor, spännande konflikt presenterats och man är väldigt nyfiken på hur det ska sluta. Smart för läsare med dåligt tålamod och/eller uthållighet. Ungdomsböcker brukar ju sällan såsa på som vuxenböcker i inledningen, men Longs bok är definitivt motsatsen till såsig. Pang på.
Long skriver effektivt med mycket dialog och mycket handling. Allt i presens för en ännu mer direkt känsla. Det är däremot inte alls så mycket fluff – fördjupning, gestaltning och sånt finlir som får karaktärerna att lyfta och kännas mer komplexa och riktiga. Jag saknar det, men fokuset är nog på action här? Och action får man så det räcker och blir över. I förbifarten touchas ett par svåra ämnen som klasskillnader, fattigdom eller traumatiska händelser som gjort en av rånarna till flykting. Om man läser tillsammans i en klass kan man säkert fördjupa sig mer i dem. I romanen är framåtrörelsen ändå viktigast. Hur ska den här mardrömmen sluta? Svaret på det kan jag tänka mig blir ett litet minus då öppna slut inte brukar vara så populära bland yngre läsare. Här är det ett väldigt öppet sådant, och till och med jag blir lite snopen.
”Den blomstertid nu kommer” passar om man söker en direkt och spännande historia som är skriven på ett lättläst sätt. Huvudpersonerna är killar mellan 14-16 år, så läsarna kanske är från 11-12? Den är en av fem nominerade titlar till Barnens romanpris.
1 kommentar
Men tack tack tack! för att du såg och förstod vad jag, bokens författare, ville åstadkomma. Mitt i prick hamnar du. Och i stället för att dissa boken, dess stil och handling, som vissa okunniga bloggare gjort, så SER du varför språket är medvetet enkelt och finliret inte så närvarande. Jag blir så glad när någon kan läsa mellan raderna och utifrån sitt kunnande. Jag ska vara med på ett seminarium på Bokmässan, Typiskt killar, eller?. Med Yukiko Duke som moderator. Det blir spännande. För är det bara killar som vill ha lättläst och action? Eller var handlar det hela om? PS Nästa bok innehåller MYCKET finlir och fördjupningar.