Jag vet inga låtar med Sonic Youth. Har aldrig lyssnat på dem. Hade ingen aning om att Kim Gordon var med i det bandet. Visste inte att hon var gift med Thurston Moore, en annan bandmedlem. Och att de skilt sig efter 30 år ihop typ. Och så läser jag inte musikbiografier för jag är inte speciellt musikintresserad.
Men efter allt massivt hyllande av ”Girl in a band” i höstas när den kom blev jag ändå så sugen på att läsa just den självbiografin. Precis som att jag nu är skitsugen på att se Mad Max trots att jag hatar den typen av film egentligen.
Jag gillade ”Girl in a band” jättemycket!
Tror jag har läst en (1) annan självbiografi om musiker förr, och det är Patti Smiths ”Just kids”. Det råkar falla sig så att hon och Kim Gordon är väldigt lika. Båda är multibegåvade inom konst och håller på med allt möjligt. Musik, bild, skrivande, i Kim Gordons fall också dans och kläder. Allt blir bra. Så avis på såna människor!
Sen flyttar de båda till New York och lever fattigt och kämpar hårt för att make it in the city under flera år. Den typen av berättelser älskar jag ju. Jag har aldrig skapat och varit fattig i storstad (som jag nämnt cirka tjugo gånger redan) men det är något jag önskar jag vågat (som jag också nämnt). Är på grund av det extremt förtjust i att åtminstone läsa om andra som levt såna liv. Som Kim Gordon. Som i allt också verkar vara en så himla bra människa.
Hon är så knäckt när hon skriver boken för hon och Thurston Moore har separerat, han har träffat en annan och vänstrat med henne under flera år innan Kim Gordon kommer på det. Och så är hon dessutom knäckt för att New York som hon älskar är så annorlunda nu än det var under 70- och 80-talen. Ja, livet är förändrat i allt för henne.
(Hennes liv börjar förresten i LA, och det är så fantastiskt att läsa om den staden med!)
Jag gillar även allt namedroppande. Kim Gordon skapar ett klädmärke i början av 90-talet och åker till Tokyo med Sofia Coppola för att ha modevisning en helg. (Undrar om det är då Sofia Coppola kommer på idén till ”Lost in translation”?) Madonna börjar sin karriär. Spike Lee. Kurt Cobain, och Courtney, och massa andra.
Det är ju jättemycket musik i den här bion, givetvis, historier om Sonic Youth och dess uppkomst och utveckling och om vissa utvalda låtar som Kim Gordon vill berätta mer om. Men det är också mycket annat trevligt. Skulle säga att det här är en ypperlig självbiografi för andra som inte är direkta Sonic Youth-fans men som vill läsa om liv med skapande, New York, feminism och relationer. Så fin och inspirerande bok!
6 kommentarer
OMG! Hur har jag kunnat missa denna bok!? Lägger genast in en beställning på bokus. Tusen tack för tipset!
Varsågod och hoppas du gillar!
Blev genast sugen att läsa. Tror att mitt förhållande till musikerbiografier varit ungefär som ditt.
Lyssnade rätt mycket på Sonic Youth när jag var yngre (t ex träffade jag min första pojkvän under deras spelning på Vattenfestivalen och förknippar alltid ”Death Valley 69” med den spelningen efter det) och har alltid tyckt att Kim Gordon är svincool. Hon och PJ Harvey = coolast. Hon och Thurston var alternativscenens golden couple, alla blev helt chockade när de skilde sig. Så intressant att få läsa om allt som försiggick bakom, kändisar som skriver självbiografier brukar ju sällan vara så öppna. Har denna i läshögen men känner nu för att prioritera upp. Jag gillar verkligen detta att hon verkar ha skrivit boken i affekt, att allt är sårigt. Kanske inte optimalt för de inblandade, men onekligen bra för läsarna.
/Musiknörd i skilsmässa (jo, jag MÅSTE läsa!)
Det är skrivet i affekt, men det är ändå VÄRDIGT. Prioritera upp!
[…] suget som infinner sig när jag läser Johanna L:s rec av ”Girl in a Band”! Jag rusade ju till English Bookshop och roffade åt mig ett exemplar när […]