Ibland (alltid?) pågår hjärntvätt i sociala medier. Varenda postning handlar om en och samma sak och i våras var det ”Odinsbarn” med trollsvans på framsidan (som fick mig att tänka på SVTs ”Jordskott”)*.
Alla alla alla lade upp bilder på sitt exemplar av ”Odinsbarn”. ”Odinsbarn” framför skir gardin. ”Odinsbarn” och röd vin. Trots att jag inte ägde ett eget exemplar av boken och knappt visste vad den handlade om levde jag med ”Odinsbarn”. Varenda gång jag startade instagramappen (och det gör jag flera gånger om dagen) var den ju där. Jag på bussen, jag i soffan under nattmatning, jag i badkaret, jag i bilen.
När jag kom till den där stugan som man betalar för med Elizabeth George-böcker knuffades jag slutligen över kanten. Trots att jag var i skogen med täckning bara om jag kröp upp med hela kroppen i det smalaste fönstret (fysiska bokhandlare ska vi bara inte tala om på den här platsen) insåg jag att det var dags för ”Odinsbarn” att få flytta hem till mig. I morgon är det dags.
Nu har jag bäddat fint i hyllan, lagt fram ett nytt bokmärke och funderat över möjliga arrangemang när jag ska fotografera mitt exemplar till Instagram (tror att det får bli utomhus – kanske i mossa).
”Odinsbarn”: du är så välkommen hit.
* Innan dess var det ju ”Kvinnan på tåget”. Damn you, Instagram!
2 kommentarer
Reload, reload, reload! Väntar alltså med SPÄNNING på ditt slutgiltiga fotoval.
Hahaha, kan SÅ relatera! Mossa låter bra, väntar likt JohL med spänning :P