Jennifer Clement ”En bön för de stulna”

Jag har en kompis som jobbar på ett internat för ensamkommande barn från Centralamerika. De flesta kommer från El Salvador, Honduras och Guatemala och har valt mellan att gå med i ett gäng eller fly genom Mexiko till USA. Alla har varit med extremt mycket våld och kan vara så unga som tolv-tretton. Många talar inte spanska, än mindre engelska, eftersom de vuxit upp på områden där man pratar ursprungsspråk. Senast berättade min vän om hur det på sistone kommer allt fler kvinnor över gränsen. De flesta börjar äta p-piller innan de börjar sin resa. Det är nämligen snarare en fråga om hur många gånger man blir våldtagen på vägen, än om man blir våldtagen.

Just nu läser jag Jennifer Clements ”En bön för de stulna” som handlar om flickor i en liten by utanför Acapulco i Mexiko. Här bor bara kvinnor, männen försvinner över gränsen till USA. Kommer kanske tillbaka en gång eller två, men är sedan borta för alltid. I den här byn är det farligaste man kan vara vacker och kvinna. Är man det blir man kidnappad av drogkartellen och återvänder aldrig.

Clement är journalist och har intervjuat kvinnor i Mexiko, men istället för att skriva ett reportage skrev hon en roman, baserad på verkliga händelser. Historien handlar om flickan Ladydi, som berättar om sitt liv i byn. Om hur hennes alkoholiserade mamma försöker göra henne så ful som möjligt för att drogkartellerna inte ska kidnappa henne. Om hur våldet ständigt är närvarande och om hur lite ett kvinnoliv är värt. Den handlar om hur allt normaliseras, hur skrämmande och våldsam ens vardag är. Det är stundvis till och med roligt bland allt det vidriga.

Det här är en riktigt bra, hemsk och välskriven bok som ni kommer att sluka på bara några dagar.