Jag åkte på en bokmässa (Bologna) och tappade min bloggmojo. Känns det igen? Fast jag tappade inte min läsmojo den här gången, bara att jag inte orkar rapportera om läsningen. Ska snart ta mig samman. Jag börjar med att länka den här artikeln i Svensk Bokhandel som handlar om hur konservativa barnboksköpare är. Alla vill ha det de läste när de var små. Det ska vara Pippi och Alfons och Spöket Laban och så vidare. Det ska absolut inte vara nytt.
Suck. Igen. Det finns väldigt mycket nytt och bra också ju. Mitt ständiga mantra i den här frågan.
”Kvävda av klassiker” i SvB
Föregående inlägg
3 kommentarer
Jag håller med om att det är tråkigt om ny bra barnlitteratur inte säljer. Men samtidigt, enligt artikeln så är fördelningen, i vart fall hos de stora förlagen ungefär 50/50 mellan nytt och gammalt. Det tycker jag egentligen är ganska sunt. Det mesta av det nya borde ju statistiskt sett vara sämre än det bästa av det gamla.
Visserligen förutsätter jag ju då att det bästa av det gamla också är det som säljer av det gamla vilket inte nödvändigtvis är fallet, men jag anar att bland t.ex. Alfons och Astrid Lindgren så är det inte allt som säljer bra nuförtiden. (Alfons t.ex. har en extremt skiftande kvalitet på de olika historierna, från briljant till rent uselt). Vuxenmarknadens fokus på ständigt nytt nytt nytt känns mer problematisk tycker jag.
Nu blir jag Pessimisten med stort P, men även b&u har ett sånt nyhetsfokus. Det är inte så många bokhandlar man kan gå in och hitta en titel som är äldre än typ 1 år. Det är alltså samma korta livstid där som på vuxen. Men inte på klassikerna då, de finns ju.
Till detta tråkiga läge hör att bevakningen av b&u i media gått tillbaka så mkt. Lite uppmärksamhet där, konservativa köpare som vill ha barnboksklassiker, kort livstid, osv osv. Pessimist var det här.
Jo, 50 nytt 50 gammalt är ju bättre om det är 50 nytt och sedan avtrappande bakåt än om det är 50 nytt och 50 Alfons/Astrid/Pettson.
Jag inser att för egen del så har vi kanske ett ”för bra” bibliotek. Eftersom de har så stort utbud köper jag ganska lite barnböcker, även om jag egentligen har både råd och intresse.
Det känns som att ett felköp blir så dyrt. Felköper man en vuxenbok har man i alla fall några timmars halvdassig underhållning, felköper man en barnbok har man antingen tio minuters halvdassig underhållning, eller (betydligt värre) åtskilliga timmar av plåga eftersom ungen tycker den är fantastisk medan man själv avskyr den…