Läsman som försvann

Den senaste månaden har gått i sjukdomens tecken (oh VABRUARI) och jag har till min förvåning inte läst en rad på flera veckor. Alltså inte nåt. Jag kan inte minnas när jag gått så lång tid utan att läsa. Men å andra sidan minns jag inte heller nåt från månaden som varit, det är bara som en dimma av feber hos samtliga familjemedlemmar utom undertecknad. Senaste gången jag öppnade en bok var när jag läste om Leila K.

Igår pratade jag helt kort om det här med en kompis som sa att hon haft en liknande period nu och vi enades båda om att läsningen verkligen är viktig för oss som någon slags terapiform. När jag blir orolig i kropp och själ, brukar det direkt hjälpa att gå in i ett stort lässkov och samma var det för henne. Verklighetsflykt. En liten påminnelse om att det finns annat utanför jobbet och ekorrhjulet och så vidare.

Jag kände direkt att jag var tvungen att bryta ovanan jag hamnat i, sätta stopp snabbt innan det blir vardag att INTE läsa. hur farligt som helst ju!

Så trots att jag egentligen har köpstopp på böcker så roffade jag åt mig den senaste i Jan Guillous bokserie om 1900-talet – den har kommit i storpocket nu – och läste i nästan en timme medan jag flög från Stockholm hem till Kiruna. Längtar redan till i kväll när jag får gå och lägga mig igen. Det är superspännande om andra världskriget och den äldste i brödratrion vi följer, Lauritz, som brottas med etik och moral på flera sätt.

Den här vintern har varit som en bil som inte går på alla cylindrar vad gäller just läsning. hopp, stopp, ryck. Framåt en bit och så stopp igen.

Fast åh! Nu kom jag på en ny bok som jag ju HAR läst – den här fina! Jag läser ju enormt många böcker för barnen varje dag. Den store får 1-3 böcker varje kväll vid läggdags och den lilla, ja hon går ständigt runt med böcker i näven. Där blir det nog snarare 5-6 på vardagarna och det dubbla på helgerna. Så läst har jag ju, bara inte för mig själv.

Ska skriva om ”Systern från havet” genast – vi grät både Tage och jag, emellanåt. Stina Wirséns teckningar fångade på pricken känslan jag inbillar mig att de finska krigsbarnen hade där på båtarna över till Sverige.