Tack vare twittertips från Clarisa hittade jag ”Simon vs the homo sapiens agenda” av Becky Albertalli, och jösses, vilken gullig bok! Simon är sexton och har sen ett par månader en mejlkonversation med Blue. Han vet inte vem Blue är på riktigt, bara att det är en kille som går på hans (stora) skola och att Blue är gay precis som Simon. Ingen av dem har kommit ut för en enda person än.
På grund av en olycklig miss råkar en annan kille, Martin, läsa lite av de här mejlen på bibblans dator. För att inte avslöja dem vill han att Simon ska hjälpa honom med en tjej. Martin gillar henne, Simon är kompis med henne, det är väl enkelt? Simon får motvilligt gå med på det här för han är livrädd att han och Blue ska bli outade.
En blurb på framsidan säger ”the love child of John Green and Rainbow Rowell” och det stämmer väldigt bra. Skitgullig spirande och pirrande kärlekshistoria samt en uppsättning myspysiga kompisar plus familj till Simon. Samt ännu en illustration av hur olika man ser på homosexualitet i USA och Sverige. Även om det väl inte är helt odramatiskt att komma ut här heller, så verkar det i de amerikanska böcker jag läst ofta bli för jävligt. Det är alltid med en scen där man som svensk läsare bara baxnar över hur folk reagerar och beter sig. Så även för Simon.
En annan typisk amerikansk grej är den mycket, mycket försiktiga inställningen till hångel. En eftergift åt den kristna högern och rädsla för att boken ska bli stämplad för att innehålla sex? Men jaja, det är som det är. Skitmysig är den iallafall, ”Simon and the homo sapiens agenda”, och sista kapitlen var ett långt fånigt jätteförtjust leende.
8 kommentarer
Jaah! Den här är helt klart i min topp fem i år. Och ”fånigt jätteförtjust leende” – jepp!
Ja, det är en fin och pirrig bok! Jag gillar hur homosexualitet framställt i den här boken. Det är aldrig något som ses som ett problem eller som något Simon skäms över eller liknande. Det är i stället att Simon SJÄLV ska få välj när ha vill komma ut, hur han vill berätta etc som står i centrum. Rätten att välja själv, helt enkelt, och personlig integritet. Hittade den via Teen Librarian Toolbox, en skolbiblioteksblogg från USA värd att tipsa om!
Tackar för tipset! Helt okänd blogg för mig så jag ska kika på den.
Åh, den var ett sånt här underbart oväntat English Bookshop-fynd för mig i somras, en av årets favoriter. Så himla fin!
Jag minns att jag gillade alla möjliga bifigurer (trum-tjejkompisen!) och den centrala grundhandlingen, och att kärlekshistorien i mailen var sådär galet söt att jag blev lycklig i själen, men också att jag störde mig något enormt på föräldrarna på slutet. Både synen på alkohol och framför allt det här med hångel/sex känns ju helt absurdt, särskilt när de framställts som vettiga föräldrar fram dit. Och på riktigt hardcore utegångsförbud? Knas.
Det jag minns tydligast dock var att jag tyckte så himla mycket om Simons relation med Martin, både före med framför allt efter att han Spoiler Alert! outat honom. Det var en scen vid någon bil som jag minns som helt förkrossande, och har för mig att jag till och med grät mot slutet i ett mail(?9 när han bad om ursäkt. Den biten var genuint spännande, och kändes både som en lite ny typ av konflikt i hela gay-tonåring-drama-världen och mer applicerbart på en svensk kontext. Men sammanfattningsvis gillade jag också, mycket!
Så tacksam över detta boktips, läste ut igår. Åh!!! Dessutom var det min andra simonbok på kort tid, läste och dunderälskade Carry on, senaste Rainbow Rowell. Boken om Simon Snow som jag inbillar mig att Cath skrev. Så tack igen.
// Linda
Varsågod! Har faktiskt hållit mig från Carry on för jag hade så svårt för den som bok i boken, men men… Denna Simon Spier gillade jag ju himla mkt iaf.
Ja det hade ju jag också faktiskt. Och det ligger liksom inte riktigt för mig att läsa fantasyböcker. Men jag är blown away.
[…] anonyme mejlaren är som vill hjälpa Jessie till rätta på hennes nya skola. Precis som i gulliga ”Simon vs the homo sapiens agenda” handlar ”Tell me three things” om detta speciella: en huvudperson får anonyma mejl av […]