Emellanåt skriver jag eller Johanna L mycket om barn- och ungdomsböcker på Bokhora, kanske om två böcker på samma vecka, och då brukar vi få en kommentar eller ett mail där det står: ”Skriver ni på Bokhora bara om BoU nu?”. Jag vill gärna mota sådana kommentarer i grind genom att skriva att yes yes, jag skriver en del om bilderböcker just nu, men jag läser två-tre om dagen (det är ofta samma som jag läser om) och de ligger liksom högt upp i min hjärna. Plus: de går rackarns fort att läsa ut och jag råkar ju hela tiden läsa så himla roliga bilderböcker som jag vill skriva om. Men nej, Bokhora har inte förvandlats till Barn- och ungdomsbokhora.
Vi fick slut på bilderböcker hemma i slutet av förra veckan. Det kändes rent plågsamt att läsa samma bok för hundraförtifjärde gången (det kommer jag att få göra senare, det vet jag), så jag drog (bokstavligen) med mig bebin till biblioteket och valde ut några nya. Så här i efterhand valde jag alldeles för få och jag lånade en titel i två exemplar och jag har redan hunnit läsa tre av sju, men jag bor nära biblioteket. Jag får lov att gå dit igen.
Jag tänkte att det var smart att beta av lådan med författare på A, så jag plockade några böcker av Emma Adbåge, kanske en av hennes syrra och kanske någon av Peter Arrhenius. Jag tänkte att det var större chans att jag inte skulle missa något bra om jag inte rotade i alla lådor. Så här i efterhand undrar jag om det var den klokaste strategin.
Emma Adbåges illustrationer tycker jag mycket om. Hon har illustrerat en av mina absolut bästa böcker, ”De ovanligaste barnen i världen”, och direkt när min kille kom hem från jobbet och såg en av hennes böcker kommenterade han den. Boken han såg var ”Vi hittar Smulbert”. Så himla rolig bok. Bokens berättarjag åker till stranden med sin mamma och lillebror. På stranden hittar de en skalbagge som de råkar ha ihjäl när de egentligen bara vill vara snäll mot den. Sedan åker de hem. Ungefär.
Illustrationerna i ”Vi hittar Smulbert” är inte lika… vackra som Benjamin Lacombes i ”Snövit”, men jag tycker att de är roliga. Och fina. Jag blir glad av dem till och med nu när jag skriver om dem. Dessutom är de uttrycksfulla. När Bert ligger i sanden och grinar är han så himla mycket störig-treåring-som-har-ihjäl-skalbagge-och-sedan-grinar-otröstligt. Och det här med att gräva ner ett kex, som en unge sedan hittar och äter upp. Så typiskt barn! (Inte alla barn!). Och berättarjagets touché-ögonblick. Då fnissar jag.
”Vi hittar Smulbert” var en chansning. Bebin grinade och jag fick plocka åt mig böcker snabbt. Och så visade den sig vara så himla rolig och bra. Det gillar jag. ”Vi hittar Smulbert” seglade upp till att bli en ny bilderboksfavorit. Det är kul med dagar då man läser en riktigt bra bilderbok.
Jag läste ”Lenis Olle” av Emma också och den var inte lika rolig. Sedan läste jag Lisen ”Koko och Bosse törs inte” . Den var fin.
4 kommentarer
Jag kommer ta alla såna kommentarer om att det är för mycket b&u (med bara 1-3 titlar i veckan) som en UTMANING OCH UPPMANING. Det är ju fan ingen annanstans kvar nästan som kan läsa om b&u utom i bloggar.
Tycker om när det kommer inlägg kring BoU litteratur!
Bra att ni skriver mycket om barn- och ungdomsböcker. Som småbarnsmamma och högstadielärare är det ovärderligt. Men JAG är också, som bokälskande människa, intresserad av BoUL. Visst att jag kanske inte skulle läsa en massa bilderböcker om jag inte hade en 2-åring hemma, men även innan jag hade barn läste jag en del OM just bilderböcker utav eget intresse.
Underbart med den här mixen av alla genrer för alla åldrar, tycker jag. Blir alltid så glad när DN kostar på sig ett helt uppslag med BoU i Boklördag. Önskar att också Babel drog sitt strå till stacken (åtminstone något avsnitt per säsong). Mer BoU åt folket!