”Avd för grubblerier” Jenny Offill

På jullovet fick jag tag i Jenny Offills roman ”Avd. för grubblerier” och läste ut den i en sittning. Delvis för att det är en kort liten bok, men också för att den var så bra. Det är historia om en författare som träffar en man, gifter sig, får ett kolikbarn och vägglöss, funderar på om hon är lycklig, inte avslutar den där romanen, märker att hennes man har ett utomäktenskapligt förhållande och funderar på om de ska skilja sig eller flytta ut på landet och skaffa en hund. Det här låter inte så himla originellt, men det är däremot Offills stil.

Istället för att skriva en sammanhållen historia berättar huvudpersonen om händelserna i fragmentariska anteckningar som är så mitt i prick att det är omöjligt att sluta läsa. Det är sorgligt, roligt, dråpligt, vardagligt och skitbra helt enkelt.

I ett stycke förklarar huvudpersonen till exempel att män ofta är otrogna mot sina fruar när det äldsta barnen fyller sex år.

”I många stamsamhällen anses barn kunna klara sig själva när de är sex år eller någonstans där omkring. I praktiken innebar detta att om de gick vilse och fick tillbringa natten i vildmarken skulle de ha en chans att överleva. I moderna industrisamhällen brukar barn förstås beskyddas under en betydligt längre tid. Men det finns bevis på att män fortfarande reagerar på denna ålder. Forskare hävdar att många män har utomäktenskapliga förbindelser ungefär vid den tid då deras äldsta fyller sex. Det finns då en möjlighet att deras gener kommer att bestå utan deras direkta uppsikt.

Ät de svarta bären! Inte de röda! Pappa måste gå iväg en liten stund. Och prata inte med björnarna!”

Karin Jihde och jag pratar förresten om den i senaste Mellan raderna-podden.