Men fastän jag har slutat läsa, har jag så klart inte slutat läsa för mina barn (vilket har lönat sig, min son har börjat förskoleklass och när hans lärare gjorde Bornholmtestet på honom var det första gången i sin 30-åriga lärarkarriär hon hade en elev som hade full pott på hela testet). Vår lilla treåring har nyligen börjat med kapitelböcker, fast sådana som har lite, lite bilder i sig också. Som ”Pappa och jag” och andra liknande. En bok jag egentligen lånade till Tage, ”Nina och snöleoparden” eftersom jag tänkte att han skulle kunna identifiera sig med Nina, blev istället lilla Ejdas favorit. Och det förstår jag, för vår snälla, artiga och väluppfostrade (på egen hand) son, kände inte alls igen sig i Nina hehe. Det gjorde däremot den lite bökigare Ejda som såg många igenkänningspunkter. Man är morgontrött, man blir arg, det är krångligt med kompisar ibland. Och så vidare. Hon älskar också, precis som Nina, gosedjur.
Nu håller vi på med uppföljaren ”Nina börjar skolan” och Ejda ligger som ett tänt ljus på kvällarna och lyssnar. Hon känner inte igen skolmiljön så klart, men den liknar mycket Tages så hon vet en del och Ejda är ganska förgrymmad över att hon inte går i skolan ännu. Något som förstås förstärks av historierna om Nina. Det är många situationer och kapitel som skapar igenkänning och diskussion, både med treåringen och sexåringen som tjuvlyssnar ibland. Igår läste vi kapitlet om Halloween/Allhelgona och bestämde att vi också ska gå till kyrkogården och tända ljus för ”din mammas mamma” som Ejda uttryckte det.
Vi tycker så mycket om Emi Gunérs böcker! De är jättefint illustrerade av Loka Kanarp dessutom. Härliga färger och liksom ORDENTLIGA bilder. Dessutom kan man faktiskt ladda ner några av illustrationerna på Emis hemsida så kan man själv färglägga. Supersmart!
1 kommentar
Har så smått börjat med kapitelböcker för min treåring också och letar efter lämpliga böcker, men det måste vara med en del bilder. Nina och snöleoparden låter väldigt bra. Tack för tipset!