Både Johanna L och Johanna K har läst Hustrun av Meg Wolitzer (JoL gav tummen upp och Jok tummen ner) och eftersom min poddpartner i Mellan raderna, Karin Jihde, dessutom sa att hon älskade den och trodde jag skulle känna samma sak beställde jag The Wife på Amazon (eftersom jag läste den engelskspråkiga versionen stördes jag inte som JoK av användningen av ordet ”snopp”, men skulle definitivt ha gjort det om jag läst boken på svenska. Tänk att en sån detalj verkligen kan förstöra en läsupplevelse). Johanna L skriver förträffligt om vad boken handlar om, men i en mening: Litterär hustru börjar tröttna på att leva med kulturman.
Eftersom jag själv är född och uppvuxen i Helsingfors var det extra roligt att läsa om staden genom författarjagets ögon. Ett par väldigt snälla ögon som talar om sol OCH ruska i Novemberhelsingfors, om hur vackra och vänliga finländarna är, om de trevliga och moderna butikerna längs med Mannerheimvägen och hur bra engelska alla talar. Wolitzer nämner visserligen alkoholkonsumtionen, depressionen och självmorden, men hon gör det på ett vänligt och inte fördömande sätt.
Jag antar att jag är hemmablind, eller så har jag efter tre år i L.A. bara glömt bort hur Helsingfors egentligen är. Det jag tänker på när man talar om november i Helsingfors är nämligen kompakt mörker, varken snö på marken eller löv på träden, blåst och regn och trötthet.
2 kommentarer
Nej. Du minns inte fel. November i Finland är månaden som är ursprunget till den finska sisun. För att det krävs en oerhörd mängd sisu att ens ta sig upp ur sängen när allt är mörkt, vått och grått.
Haha! Så MÅSTE det vara. Man klarar den enbart med sisu.