Är det genom att repetera gång efter gång hur viktigt det är att de gör det? Till exempel om tidningarna skriver hundratals såna artiklar och krönikor, drar några Pisa-siffror, och i samma veva passar på att berätta hur mycket just deras publikation värdesätter och värnar om barn&ungdomslitteratur. Sen är det bara att luta sig tillbaka och invänta succén?
Eller väcks kanske ett intresse om man får höra om det faktiska innehållet i böcker? Ifall barn, deras föräldrar och släktingar och lärare, får veta mer om utgivningen och upphovsmännen. Kanske upptäcka någon titel som matchar deras liv, hobbies, planer, förhoppningar eller favoritämnen?
Jag och Lisa Bjärbo har en debattartikel på Svt Opinion idag där vi pratar om just det här. Hur trötta vi är på att höra ATT barn och ungdomar måste läsa, men hur lite fokus och utrymme som läggs på VAD som finns att läsa. Svensk media älskar att dra larmsiffror när det gäller sjunkande läsförmåga (nu i december tror jag den senaste Pisa-mätningen ska presenteras, gissa hur det blir då?), eller veva debatter om gamla böcker som visar sig ha ett daterat innehåll. Men att lyfta fram nyutkomna böcker och dess upphovsmän i recensioner och reportage? Inte lika poppis. Fast det är ju superviktigt med läsning, det är det!
Det var ur den här frustrationen Bladen brinner-podden föddes, och på måndag är det dags för kickstartern! Alla som vill kan vara med och sponsra och få tygpåsar och annat i utbyte, samt förhoppningsvis! en ny podd att lyssna på i höst.
8 kommentarer
Håller absolut med om detta! Beror såklart lite på barnets/ungdomens ålder och nivå på läsning men tycker även det är viktigt att det borde finnas information och diskussion kring litteraturen tillgängligt och riktat till främst denne med. Forum om just ungdomslitteratur är något jag själv fann ganska sent och också saknade länge innan dess.
läser med dem från tidig tidig ålder, senast fem månaders ålder.
och till biblioteket går man senast vid 2-års ålder.
(våra barn beställde egna böcker i bokbussen av den underbara bibliotekarien runt 4-5 års åldern)
Jag tycker de flesta barn jag träffar har ett läsintresse upp till ca 10-årsåldern sen verkar tiden ta slut eller något, datorn lockar, träningar i idrotten osv. Jag har gillat det man gjort i Skellefteå där man lockat idrottsklubbarna till ett samarbete med biblioteket. Pratar böcker med barn. För som du säger om man aldrig pratar böcker hur skall man då hitta böcker att läsa, inse att andra också läser osv…
Min äldsta (nu 15) läste massor när han hittade Vargbröderböckerna när han var 8-9 år men när de tog slut visste han inte vad han skulle börja med och läsandet dog ut lite till förmån av datorspelande och idrott. Sticker åt honom lite böcker då och då som handlar om hans intressen. Zlatanboken läste han och verkligen gillade. Yngsta killen (nu 13,5) förlorade sig i Harry Potter när han var 9-10 och hade turen att mamma nu snappat upp att innan serien är slut skall det finnas en som tar vid. Han läser betydligt mer än storebror, och bredare. Umgås mycket med tjejer som läser och tipsar om böcker. Förälskade sig i The fault in our stars och har läst den 2 ggr och nu har han den på engelska. Han har förmånen att ha kompisar att prata böcker med, jag ser vilken skillnad det gör. Bänkbok i skolan har de också så då läser de i all fall regelbundet.
Som lärare nappar jag på det du skriver på slutet: jag måste försöka göra mina elever vana att prata om böcker. Har jag tur lär jag mig det innan jag går i pension, men jag ska verkligen försöka!
Jag tror jättemycket att vi vuxna måste vara läsande förebilder. Visa att vi läser och att vi tycker om det samt bedriva samtal om böcker.
Det är som få tonåringar att städa, för sent då… man får stå ut med att låta även 1-åringar vara med på städning :)