”Ingenting” – Jonas Karlsson

Jag lyssnade på Jonas Karlssons ”Ingenting” som är en novell: trettiåtta minuter. Jag kan ha läst den förut, jag kände igen upplägget. Jonas 

Karlsson läser själv.

En gång såg jag Jonas Karlsson på bokmässan. Han läste en novell ur ”Den perfekte vännen”. Det var knappast min favoritnovell men han läste den så himla bra. Jag och alla andra kulturtanter skrockade och alla i publiken försökte få Jonas Karlsson att dricka vin med oss efteråt medelst tankekraft. 

Han läser inte ”Ingenting” dåligt, men jag förhöll mig ganska disträ genom hela lyssningen. 

I ”Ingenting” är huvudpersonen skuggad. Han börjar känna igen personer på gatan utanför hans hus och ibland ser han dem på andra platser i staden. Han ställer dem mot väggen så småningom. 

Jag undrar om det finns en symbolik som jag inte fattar? De poddande grannarna? Flickvännens önskemål om en viss sorts sex? Grannen Sami? Läraren som har ett förhållande med en student? 

Det finns andra noveller av Jonas Karlsson som jag gillar mycket bättre. Eller är det formatet (ljud) som inte passar mig? Bör jag dela upp ”Liv efter liv” på två rejäla promenader som Stefanie föreslog och liksom marinera mig i en ljudbok? Eller ska jag återgå till att läsa Pixiböcker? ”Farbror Bertil får en traktor” växer med varje läsning.