Den här debuten! Tänk det uttalandet i versaler och med tio utropstecken. ”M varken mer eller mindre” är en sån bok där man läser och tänker HUR kan det vara en debut, allt är så BRA, hur skicklig ÄR människan, det är ORÄTTVIST. En total liten bundle of joy helt enkelt. Jag blev både jätteimponerad och förtjust plus jätteavundsjuk.
M i titeln är Maj, en 19-årig tjej på Söder, under hennes första år efter studenten. Hon är en huvudperson som är både sympatisk, jobbig, skön, omogen, och elak. Mänsklig, alltså. Hon har till exempel lyckats samla ihop ett gäng killar / flirtar samtidigt, helt oavsiktligt, och vet inte riktigt hur hon ska reda ut det eller vem hon ska välja nu. Stalkern går väl bort direkt, men sen finns exet, och bästa kompisens pappa, och den nya killen. De tillsammans med henne utgör en av de stora styrkorna i den här romanen, nämligen persongalleriet. Väldigt, väldigt bra sådant. När jag börjar tänka på vilka jag gillar, visar det sig snabbt vara alla.
En annan styrka är språket. Roligt, exakt, och fullt av fantastiska detaljer som att den nya killen heter Marcus med c, och det hatar Maj. Det borde ha varit med k, men hon får väl försöka se det som ett föräldramisstag och inte hålla honom ansvarig för det.
Boken är full av liknande grejer. Plus dialog! Givetvis har en bok jag gillar helt fantastisk dialog.
En tredje styrka, handlingen. Det händer egentligen inte jättemycket (de många killarna till trots), men det är ändå oupphörligt spännande. Jag sträckläste, var sen tvungen att gå tillbaka till vissa partier för de var så bra / gulliga / fina / sanna (slutet!!). Skickligt!
Ett ord som kan sammanfatta hela boken för mig blir just skicklig. Tre till: så jävla bra! Två till: läs nu!
1 kommentar
Tack för tipset! Jag tyckte också jättemycket om :)