Kitty Crowther har jag läst med förtjusning sedan hon fick ALMA-priset 2010.
Hon är lite ojämn, tycker jag. Jag tycker att böckerna om Ivo och Vera är gulliga och ibland väldigt oförutsägbara (som ”Ivo och Vera går och fiskar”). Jag älskar ”Annie från sjön”, som min sambo avskyr eftersom Annie är så himla deppig i början av boken och går ner till sjön för att dränka sig. Jag skulle vilja påstå att det är ett modigt ämnesval i kategorin 3-6 år. Jag blev lite besviken på ”Jag och ingenting”. Där är huvudpersonens mamma död och låtsaskompisen Ingenting blir som ett sätt att klara av det.
”Mamma Medusa” är Crowthers senaste bok. I början av boken går barnmorskorna hem till Medusa. Hon ska föda! De föser Medusas långa hår åt sidan och sedan föds Medusas dotter, Iris. Barnmorskorna visas genast på dörren. Iris är Medusas allt. Medusa visar stolt upp henne för byborna, men ingen får röra Iris. Medusa gömmer Iris i sitt hår. Iris är en pärla. Medusa är hennes skal.
Så småningom börjar Iris längta efter att få gå i skolan. Motvilligt måste Medusa ge med sig. I skolan blir Iris skolkompisar rädda för Medusa och boken avslutas med att Medusa klipper av sig sitt långa hår och blir en typisk tjänstemanna-mamma i fotriktiga klackaskor.
Jag undrar vad sensmoralen är? [Insert önskan om bokcirkel att diskutera bilderböcker med]
Medusa är ju liksom sitt hår. Hon lyfter sin dotter med håret och visar henne fågelbon. Hon lär sin dotter alfabetet. Iris vaggas till sömn i håret. Jag tycker att det är synd att Medusa gör sig av med sitt hår. Jag hade önskat att Iris skolkompisar kunnat acceptera Medusa med hår.
Eller ska jag tolka det som att Iris hjälper sin mamma att bryta mammans utanförskap? Alltså, helt symboliskt. Men hur tolkar ett barn den här historien?
Bilderna är färggranna och fantasifulla. Här finns figurer som jag känner igen från Ivo & Vera-böckerna. När håret är avklippt förvandlas det till havsormar och simmar ut i havet. På insidan av pärmen simmar maneter, medusor, närheten till havet är starkt genom boken.
Det här är ingen ny favorit. Och den klarar tyvärr inte Warnqvisttestet.
2 kommentarer
Min fyraåring började gråta i slutet av Trassel när de skär av Rapunsels hår för att hon ska bli fri. Tror hon skulle tolka även detta negativt.
Det bästa alternativet är nog helt enkelt att läsa den för ett barn och se vad tolkningen blir. Jag har tänkt att göra det med bilderboken Doris drar för där förstår jag inte alls grejen med håret?
I just den här tolkar Jag det som att Medusa blir fri från ett skal när hon klipper av sig håret, att hon inte kan gömma sig längre, att hon får lite mod i sig när Iris är modig och vill se mer av världen. Men som sagt – det fina med bilderböcker är ju att tolkningsmöjligheterna är så många!