Senaste dagarna har jag plöjt tre avsnitt av norska Bokpod med Merethe Lindström, Agnes Ravatn och Edward Hoem.
Mycket klassiskt och enkelt upplägg; den norska författareliten blir intervjuad om sitt skrivande, böcker och liv. En gäst per avsnitt som är drygt en timme långt.
Jag älskar ju att höra om folks skrivprocesser och har hamnat i en norsk våg igen, så för mig är det helt perfekt. Hade läst böcker av Lindström och Agnes Ravatn innan lyssningen, men Edward Hoem kände jag bara till namnet. Intressant ändå! Jag kommer absolut plöja fler. Ska i detta nu låna Merethe Lindströms ”Ur vinterarkivet” på bibblan. Och så vidare, och så vidare.
Bonus: första gången jag tycker att en poddsignaturmelodi är jättebra, riktigt behaglig och så passande till sammanhanget. Speciellt den längre snutten som spelas i slutet. Samtalen lyckas alltid sluta i optimism och framåtanda, och så kommer den där sköna låten som pricken över i. Snyggt.
5 kommentarer
Jag gillar också den, och är för övrigt också inne i en norsk våg just nu. Läser Maja Lundes Bienes historie, fantastiskt bra.
Biene är jag så nyfiken på, hur är den? Kan jämföras med…?
Jag kommer inte på nåt bra att svara, hehe. Den är tredelad, en historisk, en nutida och en framtida berättelse, alla med temat bin. Den biologiska ”informationen” känns lite som Myttings trädkunskap i Simma med de drunknade, och relationsbeskrivningarna och det mänskliga som Linn Ullmanns romaner (inte meningen att hänvisa till fler norska författare men nu blev det så).
Norska jämförelser går så bra så. Tack!
[…] har jag läst Merete Lindströms ”Ur vinterarkivet” efter att ha lyssnat på Bokpod. Det gav något, […]