Efter tre veckor i Helsingfors och Stockholm har jag återvänt till Los Angeles med lärdomen: Dålig internetuppkoppling innebär fler lästa böcker. Vi har bott hos folk som inte prioriterar internet speciellt högt på sina maslowska behovstrappor och det har lett till att jag läst fler böcker än på hela året (typ). Förutom de på bilden har jag läst Mathias Rosenlunds ”Svallvägen 5” (nja) och Jenny Nordbergs ”De förklädda flickorna i Kabul” (ja!).
Jag har också insett att jag är en person som verkligen uppskattar fysiska böcker. Jag fattar att det är logistiskt lättare att ta med sig en hög digitala böcker, men sträva papperssidor, jag älskar er!
Ni då, vad har ni läst i jul?
13 kommentarer
Jag läste sista delen av ”Sagan om ringen”. Det var min läsutmaning för 2015, så jag klarade den precis, skulle man kunna säga. Sedan läste jag Jill Alexander Essbaums ”Hausfrau” som kvalade direkt upp på övre delen pål årets tio-i-topp-lista. Fantastiskt bra, tyckte jag!
Tack för tips! Då ska jag också läsa Hausfrau.
Jag inledde med Martina Haags ”Det är något som inte stämmer”. Hade läst mycket om boken, inte minst här på bokhora, och läst typ allt av Martina Haag sen tidigare, och var rätt pepp på boken. Den visade sig vara något av en besvikelse. Helt ok, men det klickade aldrig för mig.
Sen läste jag Dmitrij Gluchovskijs ”Metro 2033”. Jag och några till ska läsa en dystopi i månaden under 2016, och ”Metro 2033” är först ut. Riktigt bra. Inte ”wow” eller ”fantastisk” men riktigt, riktigt bra.
Den senaste boken jag avslutade var Ernest Clines ”Ready Player One” som var min enda julklappsbok. En riktigt bladvändare som håller på att bli film nu, vilket jag med spänning ser fram emot.
Och nu håller jag på att läsa Ko Uns ”Ung pilgrim”, men har inte hunnit tillräckligt långt för att veta vad jag tycker om den ännu.
Jag tror att Haags bok fungerar bäst om man hört noll om den och blir positivt överraskad. Tror inte någon kan överleva hypen den fått. Gilla dystopi-temat. Är själv ute efter en riktigt bra.
Jag har läst ”Igelkottens elegans” av Muriel Barbery, som är helt fantastisk. Därefter blev det ”Sanningen om Pinocchios näsa” av Leif GW Persson och ”Murder bag” av Tony Parsons.
Åh, Igelkottens elegans var min första bokklubbsbok när jag drog bokklubben på Min Morgon i Finland.
Jag läste också ”Svallvägen 5” tidigare i höstas och håller med om nja-et. Tyckte den förlorade på andra delen om hans brorsa. Inte för att det inte var ett gripande öde, men… Inte lika allmänt intressant som utbildningen och klassresan i första delen. Jag hade hellre sett bara det fokuset. Det blev som två böcker i en som inte hängde ihop nu.
Håller helt med. Tycker att Rosenlund skriver bra och hoppas att han ska lyfta fokuset från sig själv och istället ge fiktion ett försök. Funderat mycket på alla dessa karlar som analyserar sig själva som om hela boken var en jävligt lång terapisession.
Hörde jag Knaus?! Dessa analyserande karlar är ju min faiblesse. Fast helst om de heter Lars eller Karl Ove. Det blir otroligt lätt alldeles för privat och icke-allmängiltigt och därmed tråkigt med egna terapiböcker, så det kräver sin skicklighet. Inte alla besitter en sån.
Jag har läst tre biografiska böcker under helgerna. ”Kommer du att tycka om mig nu?” av Lina Axelsson Kindblom, ”I varje stund är vi fortfarande vid liv” av Tom Malmquist samt ”Kärleken till livet” av Marie Fredriksson och Helena von Zwiegberk (stavning ?).
Jag hade utbyte/behållning av alla tre, men Malmquist är mer tyngd, mer litteratur.
Har läst en thriller av Thomas Engström, ”Söder om helvetet”. Vill minnas att jag läst nån tidigare, ”Väster om…” vaddetnuvar och det gav tydligen mersmak. Liksom hårdkokt och snabb med en ganska osannolik antihjälte i form av en försupen cyniker som ändå inte kan dö. Välskrivet måste det vara, för om jag berättar intrigen och figurerna låter det ej klokt;-)
Läser YA-fantasy som jag hoppades mycket på, första delen i Korpringarna, men ack vad platt och strange. Gestaltningen är patchy at best och jag har svårt att engagera mig i vad som komma skall. Borde lägga av men har svårt att inse besvikelsen. ”Ensam i Berlin” väntar, jag byter nog snart.
Jag kom 25% in i Odinsbarn över julhelgerna (inte mycket tid till läsning tyvärr) och hittills är det kliché staplad på kliché så jag hoppas att den ska bli bättre och leva upp till sitt rykte.
Har jobbat hela julen men hann ändå med en och annan bok. Bland annat Meg Wolitzers ”The Wife” som handlar om en ung studentska som hoppar av sina universitetsstudier för att gifta sig med sin lärare. Det är en snygg och underhållande historia om deras äktenskap. Mot slutet av deras äktenskap färdas dom till Finland för att ta emot ett litterärt pris som maken tilldelats. Så långt allt väl. Vad jag för mitt liv inte kan förstå är varför man pratar om Finland som Skandinavien? Finland ligger inte i Skandinavien. Inte heller är vårt Luciafirande något påhitt för att underhålla Nobelpristagare. Boken kommer ut på svenska i mars och man undrar ju hur översättaren tacklat dessa misstag från författarens sida.