Så olika, men så bra, så bra

Har läst så himla bra, men så himla olika böcker senaste veckan.

Mhairi McFarlanes ”Who’s that girl?” är en fantastisk feelgood. Ja, fantastisk! Hon blir bättre för varje bok, och den här var så underbar om Edie Thompson. På grund av ett privat felsteg som spiller över i yrkeslivet måste hon lämna sin älskade tillvaro i London under några månader. Hon får istället ett uppdrag att spökskriva en jättekänd, jättesnygg manlig skådis biografi när han är på location i bådas hemstad Nottingham.
Jaja, redan där anar man ju, men skit i det, för ÄNDÅ, och HUR skrattigt och fnissigt och superfint är det inte under tiden? Jag älskar McFarlane! Tex alla små detaljer med skådisen med sitt vanligtvis stora Hollywood-iga skådisliv som Edie, en helt vanlig person, noterar. Man blir kär i allt och alla; humor, familjemedlemmar, popkulturreferenser, dialog, manliga skådisen, med mera, med mera.

En helt annan sorts bok är Suad Amirys ”Golda sov här”. Ett litterärt reportage om ett par vackra hus som ägdes av palestinska familjer men som fick lämnas i all hast när staten Israel bildades, eller under påföljande krig.
Jag hade inte hört talas om det här fenomenet förut, de palestinska husägarna som går runt med sina gamla husnycklar i fickan i fyrtio år, men efter läsningen känns det ju mer än lovligt dumt av mig. Klart man borde fatta att så fort det blir nya gränser så påverkas de som bodde där förut.
Otroligt intressant att få den här tragiska skärvan av nutidshistoria om Israel/Palestina och dess konsekvenser. Tyvärr kommer den dessutom med en mycket stark känsla av att det här kommer aldrig någonsin lösa sig. Hur tusan ska man kunna nå en kompromiss med allt historiska och känslomässigt bagage?
I samma veva trillade jag över den här Kit-artikeln om att semestra med airbnb på ockuperad mark.