Vanlig kommentar när jag sa att jag läste eller läst ut Tom Malmquists ”Vid varje ögonblick är vi fortfarande vid liv”: Det vågar inte jag. Döden: så himla skrämmande. Sorgen: så himla ovälkommen.
Boken handlar om hur mamman till Toms dotter dör i sjunde månaden. Sedan dör Toms pappa också. Jag grät så att jag ibland inte förstod vad jag läste.
Tom Malmquists sommarprat vänder sig till dottern Livia. Hon är fyra år och på sätt och vis döpt efter inledningen i Clarice Lispectors ”Stjärnans ögonblick”. Nu har jag lyssnat på sommarpratet och jag har inte bestämt mig för om jag ska lyssna på fler eller om det får räcka med det här i år. Det var så himla fint, tycker jag nämligen.
Jag har lyssnat på många bra sommarprat. Jag gillade till exempel Liv Strömquists sommarprat 2013 om vi nu ska hålla oss till de med bokanknytning. Men Tom Malmquists tal till sin dotter är så fullt av kärlek. Det är vackert. Han läser delar av dikter. Hans ord är som den mest välskrivna bok.
Jag satte på mig hörlurarna när min son somnat och sen gick jag här:
Som ni ser var det ingen väg där man möter särskilt många andra. Jag tillät mig att gå in och ut ur dramatiskt tårstrilande. Jag kunde inte hulka, för då hade jag väckt min son. Jag mötte ingen. Hade jag gjort det hade de nog stoppat mig och frågat hur det var fatt.
Jag är så lättrörd nuförtiden. Häromdagen fick jag en klump i halsen när jag hörde de välbekanta tonerna till ”100 procent” med Lotta Engberg och Triple & Touch. Mest av alla blir jag rörd när jag ser eller hör – eller för all del läser om – föräldrar som älskar sina barn. Alla olika sätt som de visar det på. Man kan sätta sig i en båt och åka över ett hav. Man kan titta på sitt barn på ett alldeles särskilt sätt. Man kan stryka sitt barn över kinden. Man kan ha en speciell berättelse om någon som heter Tusseluss och berätta om det i radio.
Vanlig kommentar när jag säger att Tom Malmquists sommarprat var så himla fint och att man borde lyssna: Det vågar inte jag.
Våga! Det är trots allt mycket mer än gråt. Det är kärlek, njutning och dessutom: bra musik!
3 kommentarer
Ja så fint detta sommarprogram var. Visst trillade tårar vid ett par tillfällen men ångrar inte att jag valde att höra detta program.
Ja, sommarpratet var så oerhört bra och klokt om döden och att inget är för evigt utan ”fortfarande”. Och boken är så bra. Själv är jag rädd för att läsa om för tunga saker men jag tycker mer att Malmquists sätt att berätta om svåra saker blir som en tröst.
Ja, de blir sannerligen en tröst!