Igår åkte jag och Lisa Bjärbo tåg och umgicks hela dagen eftersom vi skulle föreläsa i Åtvidaberg. En sak vi diskuterade, eller fortsatte diskutera för vi började redan förra veckan, var Lotta Olssons artikel om att lägga ner ungdomsboken. Och Ada Westers svar på det. Nu på morgonen såg jag att Sincerely Johanna också har skrivit om det, och även Enligt O.
Det är en svår fråga, och jag håller med alla litegrann. Jag vill ju inte alls lägga ner ungdomsboken, men jag vill att den ska hitta fler läsare och få högre status, fast om man stoppar in rubbet på vuxenhyllan för att åstadkomma statushöjning blir det ju skitsvårt för den tänkta läsargruppen – ungdomar – att hitta rätt böcker? Jag gillar unga vuxna-hyllan för de titlar som passar för en bred publik, men vissa ungdomsböcker är verkligen allra bäst för en tolvåring. Andra funkar från tolv och uppåt och det finns inget enkelt, lättläst eller ytligt alls över dem. De slår många vuxenböcker på fingrarna i fråga om både innehåll och språklig komplexitet.
Och så tänker jag som Enligt O, att det är otroligt viktigt för skolbibliotekarier och lärare att verka som kunniga och brett belästa litteraturförmedlare. Det är bland annat precis det jag och Lisa vill åstadkomma med Bladen brinner-podden, att diskutera allt som finns för b&u men som aldrig någonsin, eller väldigt sällan, syns i media. Det har kommit ut en del ungdomsböcker efter ”Ondskan”. Man måste inte läsa Alfons för sina småbarn, det finns ett par andra bra titlar också. Och så vidare. I svensk media ryms oftast bara en jubilar typ Alfons 40 år plus en nutida b&u-författare åt gången. Det var i flera år ”Cirkeln” med Mats Strandberg och Sara Bergmark-Elfgren som hade den nutida platsen, men nu har Jessica Schiefauer tagit över i samband med August-pris och ”Pojkarna”-film. Skitbra böcker och författare allihop, men det finns fler att intervjua, skriva om, lyfta, upptäcka.
