Bokkrasch

Ungefär så här har mitt senaste år känts.

Mina bokhyllor lossnade från väggen efter att jag lagt dit en roman av Miguel Ángel Asturias, det var droppen som fick skruvarna att lossna (vi vaknade hela familjen av braket någon timme senare).

Och på något vis har jag känt mig sådan också, som en kraschad bokhylla. Som om skruvarna lossnat och allting flög ut över golvet.

Det tog oss ett par månader att få upp bokhyllan igen. Mitt eget liv tog lite längre tid. Jag kunde inte skriva, jag kunde knappt läsa. Men så gjorde vi lite saker. Till exempel bodde vi i New York i två månader, hela familjen inklusive katten. Och jag blev befordrad två gånger på jobbet.

För någon månad sedan började jag blogga privat igen, något jag inte gjort på över ett år. ungefär samtidigt började jag också läsa mer regelbundet och i förra veckan gjorde jag min första Adlibrisbeställning på nästan ett år! (det blev många musikerbiografier…)

Så klart har jag läst lite under tiden, men där jag förr i tiden snittade +150 böcker på ett år, är det nu kanske snarare 15. Så nu har jag igen som nyårslöfte att läsa mer böcker än förra året, vilket jag tror att jag kommer att klara alldeles utmärkt. Och jag har gjort ett par intervjuer med författare, i min roll som kulturredaktör för tidningen Daisy Beauty. Bland annat med författaren till ett av årets bästa läs – ”Nya Norrland”. Alltså, när man både skrattar högt och gråter under läsningen! Mumma.

Hursom, bokhyllan i Vittangi är uppe igen, liksom dess ägare.