Just nu utspelar sig en form av otäck kamp på Pocket Shops facebooksida. De två lägren som kommenterar ser ut ungefär såhär:
De som menar att Katerina Janouchs böcker inte längre säljs på Pocket Shop på grund av hennes åsikter. Denna grupp gör många liknelser med stasi, ddr, nazisternas bokbränningar, fascism osv.
De som menar att Katerina Janouchs böcker visst säljs på Pocket Shop fortfarande, att det inte är en mänsklig rättighet att alla boklådor ska sälja en författares böcker samt att företag själva måste få välja vilka böcker säljer.
Ett lika delar märkligt som otäckt fenomen som jag bara sett på den amerikanska bokmarknaden tidigare går nu att bevittna (för första gången?) i den svenska bokbranschen på deras facebooksida: det politiska kundomdömet.
De flesta sajter som säljer något eller gör reklam för något har möjligt för kunder att interagera med företaget ifråga. Ofta går det att betygsätta restauranger och caféer på facebook och google. Ofta blir man uppmanad att göra det av små skyltar vid kassaapparater. När det gäller böcker och film går det att recensera eller ge en betygssiffra efter att en läst boken eller sett filmen. Gillar man boken ger man ett högt betyg, gillar man den inte ger man ett lägre betyg, ganska enkelt. Eller?
Denna funktion används allt oftare som ett politiskt diskussionsforum och får en att ställa frågan: kan en bok vars innehåll man inte håller med om fortfarande få ett högt betyg? Jag har alltid tyckt det varit självklart. När jag var med i juryn för Sveriges Radios romanpris var jag otroligt förvånad över hur vissa av de andra i juryn tyckte att Eija Hetekivi Olssons ”Ingenbarnsland” var en dålig bok eftersom de inte tyckte Miira var en sympatisk huvudperson. Hon ägnade sig åt skadegörelse och var allmänt stökig och jobbig tyckte en del. Själv tyckte jag hon var cool men mitt motargument var inte främst att försvara de olika ”jobbiga” egenskaper hon hade (som ju faktiskt var väldigt befriande att läsa om, hon känns som en superhjälte på många sätt i mina ögon) utan att fråga vad det är för absurd idé att litteratur ska vara uppbygglig. Det kändes som en otroligt bakåtsträvande diskussion att inte kunna hylla en otroligt välskriven bok bara för att man inte tyckte om huvudkaraktären. En karaktär som gör en så arg som vissa blev av henne måste ju snarare vara otroligt välskriven.
När jag själv jobbade på just Pocket Shop fick jag ofta höra folk som klagade på Ester Nilsson i Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”. Det var oftast män som tyckte att boken var dålig eftersom huvudkaraktären var så ”jobbig”, ”klängig”, ”galen” etc.
När det gäller facklitteratur blir det ännu svårare för folk att separera sina omdömen om verken från åsikterna de själva har. Jag har hört ett flertal gånger i True Crime-poddar om hur människor som inte tycker man ska ”rota” i gamla utredningar av brottsfall som ger underbetyg på böcker på Amazon som skriver om dessa brott. Ibland kan en bok anses svartmåla en stad eller stadsdel eftersom den uppmärksammar ett brott som skett där. Det är alltså inte bokens kvalitet utan dess existens man betygsätter. Och det finns ingen funktion som garanterar att den som ger ett lågt betyg faktiskt läst boken ifråga eller ens köpt den på Amazon (åtminstone det senare skulle kunna gå att lösa tekniskt).
Det allra mest tydliga exempel på det politiska kundomdömet hittar vi när det gäller Hillary Clintons senaste bok ”What happened”. Där plockade Amazon bort hundratals betyg eftersom de bröt mot riktlinjerna och att de ansåg att det var omöjligt att så många sträckläst boken samma natt den gavs ut och att just dessa som läste ut den på rekordhastighet också var de som hade starkast åsikter om den. The Guardian skrev en sammanfattning som också länkar vidare i ämnet under rubriken ”How Amazon reviews became the new battlefield of US politics”. I korthet menade Amazon att man hade recenserat personen/politiken, inte själva boken. Detta gäller även böcker som märkligt nog också är kritiska mot Hillary Clinton, t.ex. reportaget ”HRC” som är beskrivande av valprocessen, bra saker hon gjort och dåliga saker hon gjort men bara för att Clinton är på omslaget får boken dåliga betyg med motiveringar kring sakfrågor i hennes valkampanj.
På samma sätt recenseras nu Pocket Shop av de två läger som nämnts ovan. Betygen 1 och 5 är de som använts flitigast sen igår kväll. Även om det nu är ett företag som säljer böcker som recenseras så känns det lite oroväckande att vi kanske kommer hamna i det läget där vi kommer börja prata om litteratur på det här ytliga sättet som i amazons recensionsfält – det här ämnet gillar jag inte alltså ger jag det en etta. När jag snabbt kollar igenom de olika betyggsajterna som finns på jakt efter Janouchs böcker hittar jag inga recensioner baserade på att man tycker Janouchs åsikter är dåliga. Det här ”röstandet” på boknivå verkar inte förekomma alls bland de som inte håller med Janouch, men de som hejar på Janouchs åsikter verkar nu ha gett sig på de som säljer hennes böcker (för de finns fortfarande i butiker).
Det enda som gör mig glad i allt detta är att de positiva omdömen som Pocket Shop nu får, i ett försök att inte låta de otroligt överdrivna anklagelserna mot dem stå oemotsagda, är att ”motrecensionerna” med betyget 5 inte handlar om var man står politiskt utan om den faktiska verksamheten, de boktips de fått av personalen och servicen de fått. Jag hoppas verkligen att personalen slipper bli utsatta för utskällningar och kränkningar idag på sina jobb. Jag hejar på er!
PS. Jag är säkert partisk i den här frågan men exakt hur får den som är intresserad av det avgöra: Jag har jobbat i 3 år på Pocket Shop och blivit avskedad pga arbetsbrist. Den imprint som ger ut min egen bok ägs av ett förlag som gett ut två av Janouchs böcker.
5 kommentarer
Superintressant och viktigt att prata om! Tänker att frågan är större än bara pocket shop och Janouch, så spelar inte så stor roll om du är partisk eller ej. Men bättre förekomma än att förekommas.
Ja jag tycker också det. Det finns ett sätt att prata om skönlitteratur som är så otroligt platt. Vad skönt att du såg att det var det jag siktade på och inte enbart just denna specifika diskussion kring PS/KJ
Liknelser med DDR kan väl vara relevanta i sammanhanget, personer som kräver att en viss bok skall finnas i alla bokhandlar, så fungerade det ju just i DDR
Apropå det du skriver precis i början av inlägget. Hur kan det komma sig att de som gormar om censur, åsiktsförtryck, DDR och jag vet inte vad (vilket för övrigt är helt absurt; flytta till Kina, Nordkorea, Zimbabwe eller annan valfri diktatur så kanske ni får perspektiv på saker och ting!) i sådana här sammanhang, så gott som alltid försvarar just den sortens åsikter som är av det allra mest intoleranta, förtryckande och reaktionära slaget?
Jag tycker faktiskt att ditt exempel om amazon stämmer in precis på det pocketshop gör med. De recenserar personen och inte böckerna. Sedan spelar det ingen roll att det inte är en mänsklig rättighet att finnas där, men att gallra bort ett helt författarskap pga författarens politiska åsikter och inte pga böckerna i sig låter väldigt inskränkt i mina öron. Vad hände med Vi gillar olika? ;) gäller det bara åt ena hållet?