Författare med katt – en kunskapsinspiratör

Jag var i Finland och letade ställen att köpa muminmuggar när jag råkade klicka på nån funktion i google maps som visar sevärdheter i området man befinner sig. En staty av en kvinna med katt dök upp som sevärdhetstips så jag åkte dit (såklart!!!). Visade sig vara en otroligt mycket större staty än jag trott och dessutom föreställde den en författare!

Annikki Kariniemi levde mellan 1913 och 1984 i norra Finland och var verksam i massor av genrer. På statyns botten står det ungefär:

”En stark skildrare av det sagoskimrande Lappland.” (tack Bokbabbel för översättarhjälp!)

Det finns väldigt lite information om henne på svenska men av det jag lyckats hitta blev jag glad av att se att Wahlström & Wistrand kommer ge ut Rosa Liksoms roman ”Everstinna” (överstinnan på svenska, men jag har ej fått bekräftat att det kommer bli titeln), med preliminär utgivningsmånad i januari. ”Everstinna” är en fiktiv berättelse baserad på Kariniemis liv och relationen med översten Owa Willamo. På Liksoms agentur finns bland annat följande blurb:

The Colonel’s Wife is a story about incomprehensible love and submission. About fascistic instincts that reach full bloom, and about a frightening ability for adaption, both politically and privately. It is also a glimpse into a delight in wilderness, which transforms the moors and tundra of northern Finland into a realm of sensual adventure. Spun into a tight story about Finland’s catch 22 between Bolsheviks and Nazis in the first half of the 20th century, the result is a formidable literary feat.

Kariniemi har själv skrivit om äktenskapet i boken i boken ”Erään avioliiton anatomia” (Ungefär: Ett äktenskaps anatomi). Som jag förstår det ska hennes man varit våldsam mot henne.

Jag som bor nära gränsen skäms för hur dålig koll jag har både på Kariniemi och på Finlands historia under den här tiden. Jag kan visserligen tycka att det borde nämnts åtminstone nån gång i skolan hur relationen till Tyskland och Sovjet såg ut under andra världskriget och att jag fått åka på skolresa till såna här ställen istället för till en stenåldersby där det bara var några grenar uppställda mot varandra som symbol för vart hus stått på den tiden men det är väl en annan diskussion kanske… Vi tvingades läsa Torgny Lindgrens böcker trots att de utspelar sig i mustiga Västerbotten och inte i karga Norrbotten, sen dess har jag tyvärr varit allergisk mot Lindgren.

Statyn måste varit drygt 3 meter och gav ett väldigt mäktigt intryckt. I handen håller hon sin egna bok ”Satakielen syksy” (”Näktergalens höst” enligt direktöversatt ordboksbläddrande) Något jag tänkte på när jag stod där ensam i en dimmig skog framför den kattbärande författaren var hur sällan jag sett statyer av kvinnliga författare. Den enda jag kan komma på att jag sett är Karin Boye-statyn i Göteborg och den är inte ens skala 1:1 utan ganska mycket mindre. Inte ens Sylvia Plath hade en staty i London när jag var där utan enbart plaketter på väggen till husen där hon bott. Däremot har tydligen maken Ted Hughes en staty, snark.

Jag vet inte varför det är så men jag behöver ofta en ”ingång” till ett författarskap eller till något historiskt skeende. Jag har länge tänkt på att jag ska läsa mer om Finland och deras roll under andra världskriget ända sen jag hörde om hur husen på andra sidan Torne älv stod i brand medan de svenska husen på andra sidan bara såg på. Men det känns så otroligt stort att jag skjutit på det. Genom en person blir det på gott och ont mer förståeligt av någon anledning och nu sitter jag och googlar frenetiskt på diskussioner huruvida Finland var ”allierade” eller ”medkrigsförande” med tyskarna under den här perioden. Tack vare författare med katt-staty.

På samma sätt fungerade det nyligt med en bok som en vän tipsade om nyligt som jag precis lyssnat klart på: Evicted som handlar om den amerikanska bostadsmarknaden där det vräks rekordmånga just nu. Författaren kommer från ett akademiskt håll men flyttar in i en trailer park och lär känna de som bor där. Genom olika människors öden fattar man inte bara hur sub prime-lån fungerar (de som av många anses vara orsaken till senaste finanskrinsen) utan också varför de sämsta områdena är dyrast att bo i och såna saker som annars kan vara ganska komplexa att läsa sig till. Det är ju sällan man får ett sug och googlar ”hur fungerar den amerikanska bostadsmarknanden” eller ”vad ledde till finanskrisen”. Att via en eller ett fåtal personers livsberättelser lära sig dessa saker ”på köpet” tycker jag alltid är en kick. Hoppas det blir så med Rosa Liksoms bok när den kommer.

I efterordet till Evicted skriver författaren:

”No matter how much care the author takes, the first-person ethnography becomes just as much about the fieldworker as about anything she or he saw.”

Det ser många som en nackdel. Det kommer alltid gå att säga: ja men bara för att du upplevt det så betyder det inte att det är så generellt. Och det stämmer. Samtidigt tycker jag att det ger berättelser i jagform en dubbel botten: dels är det intressant att lära sig saker ”på köpet” men det går också att läsa om dem som en biografi över den som observerat. I fallet med Rosa Liksom: vad har hon valt att skriva om när det gäller förhållandet, Finlands historia osv.