En dam i övre medelåldern i min Facebook-feed skrev att ingen över femtio väl ändå läser böcker längre. Några unga lyssnar kanske på ljudböcker, men på det stora hela är de nya generationerna förlorade, skrev hon. Någon annan delade det här reportaget i Svd om att vara journalist och författare och få utmattningssyndrom. Mina första tankar var att unga visst läser böcker och att det var befriande att en man skrev om sin utmattning. Inte för att män hörs för lite, men för att det just i den här frågan oftast är kvinnor som drabbas. Antagligen för att de vid sidan om sina jobb dessutom utför en massa obetalt arbete. Och för att det kanske är omanligt att inte orka längre och män därför inte talar högt om det.
”Ibland undrar jag nästan om jag kan ha blivit allergisk mot stress och arbete. Kroppen tycks uppfatta all mer avancerad hjärnverksamhet, alla försök att multitaska och all tid framför en dator- eller mobilskärm som ett gift.
För varje minut jag ägnar mig åt något av detta – om det så bara är att tänka på en artikelidé – tilltar yrseln, tinnitustonen, smärtan i bröstet. Reaktionen är lika stark när jag kollar Facebook eller Instagram som om jag loggar in på jobbmejlen.”
Jag läser också Heidi Hakalas debutroman ”Bara lite till” (utkommer i september) som handlar om höga krav på sig själv och ångesten i att varje val är att välja bort någonting annat. Gillar den mycket inte bara för feminismen, journalistiken och Helsingforsskildringarna i den, utan också för att den sätter ord på hur det är vara nyttig hela tiden och att inte orka mer. Vi talar mer om den i nästa avsnitt av Mellan raderna podden.
När jag avslutat boken tänker jag på att jag själv blir lugn av att läsa böcker och att det såklart inte är en universallösning på prestationssamhället, men kanske ett litet andrum.
5 kommentarer
hur ska de ha tid med ungar dagis läxläsning fotbollsträning…?
Här är en 32-åring som inte alls lyssnar på ljudböcker, men som läser fysiska böcker så ofta hon kan. Och jag håller med, böcker/bokläsande ger mig en typ av nedvarvning som nästan inget annat ger, möjligtvis med undantag för skogspromenader och spavistelser. Läser man dessutom böcker som den ovan, eller Alain de Bottons ”Statusstress”, eller Clara Lidströms och Erica Dahlgrens ”Hjälp jag är utmattad”, eller någon annan bok i den genren, det finns ju en uppsjö, så tror jag det har en än mer avslappnande effekt.
Jag tycker ljudböcker är ett bra alternativ för de som kanske inte har tålamod, intresse eller tiden att sitta ner och läsa en bok. Då är det ju jättebra att kunna lyssna medan man gör saker. Ju mer folk läser (eller lyssnar) desto bättre!
Själv föredrar jag att ha en fysisk bok i händerna. Att kunna lägga sig på soffan eller i sängen och stänga ute omgivningen och försvinna in i handlingen är bland det bästa jag vet. Sitter hellre hemma med en bok och läser än är ute bland folk. Sån var jag när jag var 7 år och sån är jag idag som 30-åring.
En sak jag märkt, från de senare universitetsåren och in i arbetslivet att jag under stressigare perioder, med en kanske främst inre stress, har oerhört svårt att läsa. Det har bara inte gått att sjunka ner i en bok och koncentrera sig på den i nån timme. Det fokuset har inte funnits i min kropp. En sorg när man har varit en bokslukare som sträckläst böcker lika självklart som att andas. Nu är det bättre men fortfarande läser jag inte alls i samma omfattning som när jag var yngre, jättetråkigt.
Nu är det väl inte bara böcker som unga inte längre läser, de läser inget alls . Vi går från ett samhälle där kunskap under lång tid har överförts via skriftliga källor, till ett samhälle där människor i stället ser text som en form av maskinkod som de inte själva kan dechiffrera. Symptomatiskt nog så överger unga Facebook till fördel för t ex snapchat där information sprids genom bilder.