Maten och människan

På sistone har jag läst två böcker om mat. En kokbok som också är en självbiografi, men den finns än så länge bara på finska så jag väntar på översättningen tills jag skriver om den här, och en filosoferande matbok om att äta och vara människa. Jag har slukat (såklart!) båda. Jag tänkte börja med ”Ät din jävel” skriver Malin Haawind om mat och kultur och kön och kropp, och död och plats och känsla. Jag tycker mycket om den. Den handlar om hur då världen är en för komplicerad och okontrollerbar plats det alltid går att finna kontroll över det lilla, som till exempel maten. Mitt exemplar är fullt av hundöron vid ställen jag vill komma ihåg. Tänkte dela med mig av några.

Haawind skriver bland annat om mat och kön och om hur kvinnor på restaurang känt sig tvungna att beställa vitt vin och sallad även om de egentligen vill ha biff, bea och öl. Om hur smakpreferenser omedvetet förutsätts vara kopplade till kön. ”En kvinna som bryter mot normen och tar för sig med god aptit kan läsas positivt och ses som sensuell och full av livslust – men det förutsätter att hennes utseende och kropp ligger nära idealet”. Vi har fått för oss att män ska ha större aptit än kvinnor. Det är också mer okej för män att dricka alkohol och det i sin tur handlar om vem som äger det offentliga utrymmet.

Ett kapitel heter ”Den obilgatoriska ätstörningserfarenheten” och handlar såklart om hur mat och skam för många, många kvinnor är tight sammankopplade. Ett annat kapitel om hur vi automatiskt delar upp mat i nyttigt och nyttigt och talar om att ”synda” när vi äter onyttigt. Tycker om Haawinds filosoferande kring den psykiska hälsan och mat. Våra kroppar mår kanske pyttelitebättre av salladen, men om det inte finns någon njutning i maten, är det verkligen värt det?

Verkligen en bok att ta med sig till middagen, slå upp valfri sida och sen starta en diskussion på basen av den. Mat är således ett tacksamt ämne eftersom varje levande person måste ha en relation till den.