En ponydesigners bokhylla säger mer än tusen ord

Netflixserien ”The toys that made us” (Leksaker vi minns) följer ett ganska fast format: människor sitter i rum som svämmar av leksaker samtidigt som en Helge Skoog a la halv åtta hos mig-fyndig voice over lite tar oss genom berättelser om hur marknadsföring, tecknad film och slumpen format miljoner barns liv genom färgad plast i olika former. Det är trygg-tv när den är som allra bäst i min mening.

Hur My little Pony blev till och utvecklades från ganska stora hästar i hårdplast till Ponys med personlighet var såklart kul att höra om men det allra mest fascinernade med avsnittet var Maureen Souza (hög chef på Hasbro) som bland annat varit central i att My little Pony blev pastellfärgad.

Såhär brukar det set ut när någon är med i serien:

Så här ser det ut när Maureen Souza är med i serien:

Böcker!!!

Och inga pastellfärgade ponyböcker heller. Chocken!

Vilka böcker läser då en av hjärnorna bakom My little Pony?

The Rehnquist Choice – John W. Dean
Då och då har jag perioder när jag läslyssnar på långa rader av böcker om amerikansk politik back to back så den här boken har jag faktiskt börjat på i mitt senaste politikboks-skov. Det jag minns är Richard Nixon och impeachment och anklagelser om mened kring en domare i högsta domstolen, men inte mycket mer än så.

Jag minns faktiskt inte ens om jag lyssnade klart på den utan den bok som sticker ut från denna temaläsningsvända är en bok om en annan kombination av juridik, skandaler och politik – ”Chappaquiddick” av Leo Damore. Det är en bok om senatorn Ted Kennedys fest på ön med det svårstavade namnet som ledde till att valarbetaren Mary Jo Kopechne dog. Det är en otroligt bra bok om makt, pengar och media och alla de som är beredda att göra vidriga saker för att få det de vill ha.

An American original – Joan Biskupic
Baksidestexten är en typisk sån som verkligen skrämmer bort fler än den lockar till sig:

”If the U.S. Supreme Court teaches us anything, it is that almost everything is open to interpretation. Almost. But what’s inarguable is that, while the Court has witnessed a succession of larger-than-life jurists in its two-hundred-year-plus history, it has never seen the likes of Supreme Court Justice Antonin Scalia.”

Antingen är man redan intresserad av detta eller så lägger man förmodligen bort boken direkt, när jag jobbade i bokhandel skulle jag aaaldrig försökt sälja en sån här titel till något om jag inte redan visste på förhand att den jag sålde till var jurist. Jag blir lite nyfiken på den men men det jag framför allt undrar: EN TILL BOK OM EN DOMARE?!

Prosser and Keeton on Torts, 5th Edition – William Lloyd Prosser, W. Page Keeton
En bok om juridik (torts=ersättningsrätt) som av kommentarerna på amazon verkar vara obligatorisk om man pluggar till jurist. Hade den inte varit i ett sammanhang med två nyare juridikrelaterade böcker hade jag tänkt att den var en loppisfynd som köpts för att vara prydnad.

”This classic legal text emphasizes contemporary developments in order to reflect the shift in tort law toward the plaintiff’s side and expanded liability. Expanded coverage is included on subjects such as constitutional privilege in defamation, privacy, product liability, and strict liability. Also reflects the current shift toward compulsory auto insurance and compensation plans.”

Killer show – John Barylick
En brand på en konsert som ledde till att 96 människor dog inom 10 minuter. På amazon kallas den ”forensic thriller” och till och med recensionerna som konsumenter lämnat är intressanta så denna hamnar faktiskt på läslistan för mig!

Slutsats
Av 5 böcker är 2 skrivna av någon som heter John och 1 är skriven av en Joan. Jag vet inte vad detta betyder men visst är det en udda slump? Jag övervägen vid det här laget att kalla inlägget ”My little Johnny”.

Av 5 böcker handlar 5 om juridik på något sätt. Detta vittnar ju helt klart om ett tydligt intresse. Hade det inte varit för boken som används av studenter hade jag tänkt att det var enbart detta – ett intresse – precis som att amerikansk politik är något jag gillar att läsa om. Men jag läser för guds skull inte referenslitteratur eller läroböcker i de ämnena jag är intresserad av. Gör någon det?! Jag försöker därför hitta info om Maureen Souza – var hon jurist innan hon började utveckla leksaker eller bor hon ihop med en jurist som låtit sina böcker drälla i bild när hon intervjuas?

Jag hittar en artikel i New York Times arkiv där hennes namn stavas ”Maurene” (artikeln ser i sin inskannade version för övrigt ut som ett feministiskt fanzine eller ett punkbands LP-omslag och inte som en förminskande rubriksättning i en tidning). Den stavningen finns med på en lista över nomineringar till ”Wonder Women of Toys nominees” där hon benämns som ”Attorney, Law Offices of Maurene Souza”.

Och där tar det slut. Inga sociala medier, inga faktarutor om utbildning i de få intervjuer jag hittar, ingen wikipediasida. Medan jag stänger ner alla mina flikar i ämnet kokar jag av irritation över hur dåliga vi är på att berätta om den här typen av människor. Hur kan någon vara inne på Robinsonrobbans wikipedia så sent som i september i år och redigera medan ingen lagt till en rad om kvinnan som varit med och skapat My little Pony-ett globalt fenomen?!

Då dyker det plötsligt upp i en av flikarna. I en artikel om ”doll-and-book”-genren av leksaker.

The explosive growth of the high-end doll-and-book category ”is one of the biggest changes in the toy business in years,” said Maurene Souza, an independent toy-industry consultant in Greenville, R.I., who for 20 years headed up girls’ toy lines at big companies like Hasbro and Tyco. ”This doll category is very hot.”

Och där får jag det äntligen bekräftat – Maurene Souza som varit med och designat ikoniska leksaker för miljoner barn är också jurist! För hur många med det unika namnet kan bo i samma stat och syssla med juridik? Böcker och dockor ledde mig hit och böcker och dockor löste fallet.

Så vart ligger hennes kontor enligt google maps? Mitt emellan ett museum med namnet ”John” i namnet och en designskola. Coincidence? You decide!