Bonusfamiljen driver mig till vansinne

Nej, det här är inte ett inlägg om hur Norénig min jul med bonusbarn var. Jag har tyvärr inte kunnat umgås men min familj över huvud taget eftersom ”Vi läser” twittrade ut en fråga i början av december.

https://twitter.com/ViLaser/status/1468333369830354957

Twittraren @livpalitenyta tipsade mig om Vi läsers fråga eftersom hon läst tidigare utredningar jag gjort på bloggen. Jag ska redan nu erkänna att jag blev väldigt smickrad och trodde kaxigt nog att det inte skulle ta mig många timmar att hitta titeln, att jag triumfatoriskt skulle kunna svara på tweeten samma kväll eller möjligen dagen efter. Man ser rätt mycket av boken på bilden, det är en ganska tydlig bild av Golden gate på omslaget vilket borde göra det ganska lätt att snäva in vad det kan vara för bok och dessutom gick det väldigt fort att hitta den förra boken i Bonusfamiljen som jag fick i uppdrag att hitta (det inlägget finns här).

Men nu är det bokstavligen förra året som jag fick detta uppdrag och jag har fortfarande inte hittat den efter timmar och åter timmar av ostrukturerat sökande. Detta inlägg är ett försök att en månad senare göra ett omtag på hela utredningen och titta på varje uppslag var för sig

1. Brottsplatsbilden

Till att börja med så har jag försökt räta upp bilden och ljusa upp den. Scenen i sovrummet där Patrik ligger och läser bredvid Lisa är väldigt realistiskt ljussatt vilket gör det svårare att se detaljer som bokstäver på en bok som inte är i fokus. Omöjligt faktiskt.

Det är lätt att glömma av att filmer och serier man gillar mycket har en genomgående stil eftersom man är så inne i handlingen. Men om man jämför Bonusfamiljen med den kanske mest kända filmen i genren gifta-par-som-läser-och-bråkar-och-har-jobbiga-samtal-i-sängen, Scener ur ett äktenskap, så är det lätt att få syn på den tydligt realistiska ambitionen i Bonusfamiljen.

Ingmar Bergmans stil var allt annan än realistisk. Karaktärerna levererar extremt analytiska och polerade meningar och alla pratar på exakt samma sätt. Det känns lite som om ens Filosofi A-kurs på gymnasiet blivit manus till en Eddie Murphy-film där alla karaktärer spelas av en och samma person som sminkats till att se ut som olika personer.

 

 

På samma sätt som dialogen är polerad och exakt och tydlig i Scener ur ett äktenskap är scenerna i sängen belysta. Det finns ingen som helst ambition att få det att se realistiskt ut. Hela scenen är ljussatt med så starkt ljus snett från högra sidan av kameran att det blir skuggor på golvet från sängstolparna. Nu har inte jag varit i så jättemånga sovrum hemma hos gifta par på kvällarna men jag törs gissa att majoriteten inte har den här typen av belysning. På samma sätt som Bergmans dialog är kontrollerad och stiliserad är alltså belysningen. I Bonusfamiljen ljussätts karaktärerna ungefär som det ser ut på kvällen och i det dunkla sovrummet stakar sig ibland karaktärerna, de är inte så professionella på att formulera sig och de får säga ”eeeh”, staka sig, mumla lite när de blir nervösa för att erkänna något övertramp de begått eller liknande.

Vilken stil man föredrar är såklart en smaksak men en sak ska man hylla Bergman för: det var djävulskt mycket lättare att identifiera böcker i hans sovrumsscener.

Hur som helst; jag har försökt ljusa upp boken som Patrik läser och även rätat upp den någorlunda för att göra det lite lättare att analysera den. Jag har valt att behålla Patriks hand längst ner till vänster eftersom jag faktiskt inte vet vad det finns där bakom och det vore dåligt att redan såhär i början av utredningen börja manipulera bevis.

2. Golden gate?

Det framstår som helt uppenbart att det är San Franciscos världsberömda hängbro Golden gate på omslaget men som min flickvän brukar säga: when you assume you make an ass out of u and me.

Hans Holmér assumade PKK och sjabblade bort Palmeutredningen. Jag vill att man ska minnas mig som han som sjabblade bort bokidentifieringen i Bonusfamiljen säsong 4 avsnitt 7 på grund av en felaktig broidentifiering.

De två pelarna i Golden gate har vajrar som löper ner från dem och har fyra unika öppningar mellan pelarna. Jag lär mig att hängbro heter suspension bridge och går igenom de största och mest kända. Ingen annan vajerbro jag hittar har fyra hål i sig mellan pelarna som Golden gate har på samma sätt som i bokomslagets bild.

För att vara säker skulle jag vilja hitta platsen där bilden är tagen på och se om det är en möjlig vinkel att fota bron i. Bilden är tagen underifrån och från vänster sida. Visserligen kan bilden vara spegelvänd i efterhand men eftersom det finns så otroligt stora mängder bildbyråbilder av Golden gate vore det bara konstigt att köpa en bild som är fotad från den sida man inte vill ha den fotad från och sen vända den snarare än att bara köpa en bild från rätt sida direkt.

Efter cirka 1,5 timme på resebloggar (bron har tillgängliga utsiktsplatser på oväntat många ställen) är jag ganska säker på att bilden är tagen från norra sidan av bron på Cavallo Point eller möjligen Moore Road Pier. Perspektivet funkar och även bakgrunden om det är den södra pelaren som syns på bokomslaget.

3. Novels set in San Francisco

Bokomslag är så gott som alltid illustrativa. Handlar en bok om att åka på road trip genom Amerika kommer omslagsbilden inte föreställa en person som tittar på blodceller i ett mikroskop. Bilden kommer föreställa en väg, en bil, nån som röker jazztobak eller om det är en nyutgåva: författarens romantiserade skrivmaskinsrulle.

Jag har tidigare skrivit en del om hur jag ogillar kollageomslag där man försöker få med så många ingredienser som möjligt från handlingen men framför allt när kollage bara är ihopsatta utan egentligen anledning (till exempel klagar jag här på Jack Reacher-omslag och här på Donna Leon-omslag.)

Fördelen med väldigt illustrativa omslag är att de är lätta att förstå. Och det var lätt när jag jobbade i bokhandel att hitta böcker som folk glömt titeln på. Är det blodeffekter och fotografi fotat i dunkelt ljus är det oftast skräck, deckare, spänning – extremt sällan feelgood eller klassiker.

Vissa motiv kan såklart illustrera massor av saker. En gaffel kan finnas på både facklitteratur om restaurangbranschen och en deckare. Det kan vara en bok om ätstörning såväl som en kocks memoarer. Vissa motiv används dock sällan särskilt mångfacetterat. En bild på Winston Churchill kommer inte användas på en bok som handlar om att öppna ett litet bageri i skärgården efter att livet vänts upp och ner från en dag till en annan och huvudkaraktären tvingats rannsaka hela sitt liv och hitta kraften att börja om. Winston Churchill är helt enkelt inte en symbol för den resa man måste göra i medelåldern när man ärvt ett bageri som ska ge en livsgnistan tillbaka.

Min bedömning är att Golden gate, likt Churchill, är något så specifikt att den inte kan symbolisera något annat än sig själv och den plats som den börjar och slutar på – San Francisco. Så varför hittar jag inte bokomslaget på någon av de oändliga listor med ”novels set in San Francisco” som existerar på internet? En möjlighet är givetvis att det är en svensk som skrivit om San Francisco men de jag hittar som gjort det verkar ha någon sorts brofobi. Jag hittar inte heller någon utgåva av de amerikanska författarnas böcker som har ett annat svenskt omslag som matchar. Att utgå ifrån bron och San Francisco är ett spår som konstigt nog inte leder någonstans.

4. Dolda detaljer i omslaget

”Enhance” säger de i Hollywoodfilmer och på något märkligt sätt ser man plötsligt detaljer i övervakningskamerans bilder som inte var där nyss. Givetvis fungerar det inte så men det betyder inte att det inte går att få ut viktiga ledtrådar om man laborerar lite med bokens omslag.

Med stark kontrast går det att se mellanrummen mellan orden i titeln och författarens namn. I titeln är det 4 eller möjligtvis 5 ord om man tittar på bokens rygg. Vi kan anta att den undre texten som består av två ord är namnet på författaren eftersom det är vanligare med formatet ”Förnamn Efternamn” än mängden ord på den övre raden. Författarens förnamn är i sånt fall kortare än hens efternamn. Också en ledtråd.

Är det en svensk bok bör det första ordet vara en siffra eller ett ord med två bokstäver. På, ön, en och så vidare. På engelska kanske on, a eller an.

Eftersom jag länge närde en fördom om Patrik att han skulle läsa en Jack Kerouac-bok kan jag nu lägga ner denna teori eftersom det bara finns en enda bok som ens kommer i närheten av att stämma in på denna titeluppbyggnad och det är Kerouacs första bok The Town and the City och den hittar jag inget Golden gate-omslag till, förmodligen för att den utspelar sig på amerikanska östkusten.

Och även The joy luck club av Amy Tan, som har ett lovande format på hur titeln är uppbyggd, kan uteslutas eftersom efternamnet på boken helt klart är längre än förnamnet. Jag hittar inte heller någon utgåva av boken med ett omslag som är i närheten.

En annan detalj jag hittar senare i avsnittet blir plötsligt intressant. Om jag ljusar upp bilden avsevärt är rutan där ännu tydligare bredvid streckkoden.

Av storleken på boken att döma är det omöjligt att inte tänka POCKETPRISGRUPP!!!! Det är exakt där som den brukar sitta.

Boken på nattygsbordet lite senare i avsnittet blir plötsligt intressant. Denna scen har jag avfärdat i början eftersom boken där täcks av appleprodukter. Jag ökar kontrasten och zoomar in.Om det är en prisgruppsruta kan det bara vara prisgrupp D eller F eftersom inga andra prisgrupper har mörk bokstav mot ljus bakgrund.

Även om detta inte hjälper mig att hitta titeln så skulle det helt klart göra letandet mycket lättare om jag visste att det var en svensk pocket det handlade om.

Fördelen med pocketformatet i det här sammanhanget är att det är standardiserat, både när det gäller priser men också när det gäller måttet. En standardpocket i Sverige är 110 × 178 mm. Förhållandet mellan dessa siffror är 0.62:1. Det betyder att om höjden hade varit 1 så hade bredden varit 0.62. På engelska heter detta ”aspect ratio” och har man kommit i kontakt med detta begrepp tidigare är sannolikheten hög att det varit i samband med filmer för att få veta hur bred och hög en film är. En standard för tv-serier är 16:9 som också kan benämnas 1.78:1, det vill säg att om höjden är 1 så är bredden 1.78. Det vill säga en ”liggande” bild.

Nog med matte nu. Varför är detta intressant? Om boken på bilden har samma proportioner som en pocketbok har vi nu två indicier som pekar på svensk pocket.Svensk pockets förhållande mellan bredd och höjd: 0.62:1
Boken i Bonusfamiljens förhållande mellan bredd och höjd: 0.63:1

Eftersom det är omöjligt att få en helt korrekt vinkelrät bild från Bonusfamiljenavsnittet anser jag att detta är så nära man kan komma att definitivt konstatera att det är en svensk pocket. Skillnaden är bara några millimeter i praktiken. Det här är något som gör nästa fynd mycket lovande:

Jag har försökt pixla Bonnier Pocket-loggan till höger i ovanstående bild för att se om man får ett liknande utseende som i Bonusfamiljen. Placeringen längst ner till vänster på baksidan gör det i mina ögon sannolikt att denna cirkel är Bonnier Pocket-loggan. Efter att ha hittat den på baksidan tycker jag mig även hitta den på framsidan.

Självklart hade det varit bättre om det var ett litet förlag som gav ut den eftersom det hade gått att titta igenom hela katalogen av utgivning för i stort sett alla svenska förlag utom just Bonniers (och möjligen Norstedts om det varit en bok som de gett ut). Jag väljer dock att se detta som extremt bra fynd och stämplar ut för dagen.

5. Alla broar brända – sammanfattning och vädjan om hjälp

Jag har hittat massor av San Francisco-böcker jag vill läsa. Och blivit sjukt less på Armistead Maupins namn eftersom han dyker upp på ALLAS listor över Frisco-böcker. Jag vet inte längre om jag säger Frisco oironiskt eller verkligen menar det. Jag skulle bli extremt glad om någon känner igen boken eller kan ge mig någon ledtråd för hur jag kommer vidare i utredningen. Har jag tolkat något fel så lämna gärna en kommentar eftersom läget är helt låst nu. Jag drömmer om att någon gång kunna vakna till en värld där jag slipper googla Golden gate-böcker, jag är inte säker på om jag någonsin kommer att få vara med om en sån värld men jag känner att jag är för ung för att ge upp den drömmen. Please send help.

Här är sammanfattningen av vad jag tror mig veta om boken:

• Utspelar sig i San Francisco
• Pocketbok
• Utgiven av Bonnier Pocket
• Tillhör prisgrupp D eller F
• Författarens förnamn är kortare än efternamnet
• Titel med fler än tre ord, förmodligen fyra eller fem ord
• Eventuellt blurb i vänstra övre delen av framsidan

6. Uppdatering 10 januari – FEL BRO?!

Jag fick en kommentar från läsaren Tobias på facebook. Han hade laborerat lite med omslaget och tyckte sig se kryss mellan de vertikala pelarna och avslutade med att lägga bron på omslaget. Nu kan inte jag heller se något annat än kryss och då finns det plötsligt fler broar det kan röra sig om.

Jag tittade i Svt:s pressarkiv och hittade en pressbild tagen av Viktor Davidson/FLX på den plats vi utreder. Bilden är inte skarpare  och när jag tittar på den i olika ljus så blir jag inte klokare på om jag ser kryss eller inte.

Tobias föreslår att det kan vara den japanska bron Akashi Kaikyō som också kallas ”Pearl bridge”.

Helt omöjligt är det inte heller inte att det skulle kunna vara den Portugisiska bron 25 de Abril Bridge.

Dessa möjliga gärningsbroar gör det krångligt. Golden gate på omslaget är en symbol för San Francisco, åtminstone för de flesta i västvärlden som konsumerar amerikansk kultur dagligen. Men att sätta en portugisisk bro eller en japansk bro, som många aldrig sett tidigare, på ett bokomslag saknar betydelse på samma sätt.

Om det är en deckare, skriven av en japansk Hans Rosenfeldt, som utspelar sig på, eller i närheten av, den japanska bron är det fortfarande märkligt att välja bron som omslagsbild. Den signalerar inte deckare och säger inget för en svensk publik som ska köpa boken. Om boken handlar om den stora jordbävningen 1995 i Kobe, en stad nära bron, så vore det konstigt att välja bron eftersom den inte drabbades särskilt hårt i jämförelse. Bristen på exotifiering gör det extremt svårt att utreda. Är en bok skriven av en japansk författare är det väldigt ofta bilder som ska få oss att direkt associera till Japan. Det är knappast någon slump hur ofta cirkeln från den japanska flaggan speglas i Murakamis översättningar. Exempelvis när det gäller boken om jordbävningen i Kobe där den japanska utgåvan har en surrealistisk konstnärs verk på omslaget och de engelskspråkiga har både cirklar och den röda och vita färgen som designelement.

Tänk dig själv om svenska böcker presenterades med gula och blå designelement och kors utomlands. Det gör det extremt lätt att hitta om man gillar skandinaviska författare men samtidigt är det ju lite märkligt att förknippas så mycket med sitt land.

Jag är väldigt tacksam för fler tips även om det leder till att det blir som i detta fall när mitt liv blev tre gånger svårare.