Sjunger cikador? Hur lyxig är en filt i muslin? Och vad är egentligen dirty sex?

Ja det är bara några av de frågor jag ställde mig under tiden jag översatte ”The family next door” som precis kommit ut på Printz publishing som ”Familjen i huset bredvid”.

Det började med att Pia Printz läste min bok där jag skriver om hur jag har ett nästan maniskt förhållande till böcker jag gillar och på ett väldigt egoboostande sätt skrev hon till mig på facebook en sen kväll och nämnde plötsligt:

”Att du vill flytta in i något när du älskar nåt. Ska inte du översätta? För mig är det ett sätt att flytta in i böcker.”

Därefter följde många peppande meddelanden och beröm som jag tro det eller ej är alldeles för självkritisk för att våga publicera. Men låt mig säga såhär: att få höra detta av Pia är där uppe på delad förstaplats på listan över roliga saker som hänt efter min bok gavs ut. (Den delas med det faktum att jag fick jobba med min litterära idol Linda Skugge under tiden som boken blev till).

Men fast forward förbi min dåliga självkänsla och min gamla bok till att jag provöversatt ett kapitel som Pia tyckte blev bra nog för att jag skulle få översätta min första roman!

THANK GOD ALMIGHTY så fick jag också följande råd direkt:

”Stryk ’sina’ i meningar som ’fyllde sina lungor med luft’. Det är en anglicism som är helt onödig på svenska. ’Fyllde lungorna med luft’ är naturligare. Det där är ett misstag som alla översättare gör i början (jag med, hehe), för att man är anglo-skadad :)”

Alla riktiga översättare när de hör om mitt första snedsteg:

Ganska tidigt märkte jag att det dock inte bara var grammatiken som skulle var problemet utan det som jag envisas med att kalla ”den kulturella förståelsen”. Det finns nog inget som irriterar mig mer än folk som skildrar sånt de inte kan något om, för det blir så oerhört tydligt för de som faktiskt sysslar med detta missförstådda. Exempelvis är det omöjligt för undertecknad att se folk fotografera på film för mig eftersom det alltid är något absurt tekniskt fel som t.ex. att de kan fota med jättekorta slutartider trots att de fotar med superstora teleobjektiv på natten och sen blir bilderna inte ett dugg korniga utan supertydliga. Ja ni fattar vilket jävla jobb det är att ha en hjärna med tvångstankar som man ska försöka tvinga till att översätta en hel roman!

LINDADE BARN MED MUSLINFILTAR

Det finns ett citat från Françoise Sagan som är ungefär såhär:

”Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss!”

Jag tror många har tänkt så på ett eller annat sätt någon gång. Kan man minimera livets jävlighet med lite lyx då och då så blir det i alla fall inte sämre. God knows att jag har tänkt så mer än en gång. Men, utan att veta, så tänker jag att det finns en annan typ av gråt som mynnar ur att man ser att man har allt man kan tänkas vilja ha men att det ändå inte hjälper. Och hur tacksam man än är i teorin så känns det bara värre att se allt man har omkring sig eftersom det då blir uppenbart att det inte finns något mer att hoppas på som skulle kunna förändra något. Drömhuset, drömmannen, alla de vackra saker du äger, alla vackra kläder du har på dig. Och så vidare.

Det är kanske vissa som ser uppräknandet av prylars tillverkare och kläders märken i en bok som enbart det: uppräknande. I ”Snöfall, mirakel och frusna hjärtan” förekommer som vanligt i Claire Sandys böcker en hel del märken, och översättaren Ann Margret Forsström har översatt dessa bra tycker jag. Hade ”Wii tennis” översatts till ”tv-spel” eller liknande hade något gått förlorat, att det är just Wii säger att han är så modern präst att han kan tv-spel men också att han kan det mest fysiskt krävande spelet vilket ger oss en annan bild än om han exempelvis spelat ett krigsspel. Att han kör Harley blir ett sorts meta-exempel på att journalisten som frågar Jake saker sett en präst på random motorcykel medan Jake har sett någon som gjort ett mycket medvetet val.

”’Father Rory knows his stuff.’ Brilliant at Wii tennis,’ confided Jake. ’He comes up to my place now and again for a tournament.’
’In his robes?’
’Sometimes. Sometimes he’s in normal clothes.’
’On his bike?’
’The Harley?’ Jake shook his head.

’Fader Rory kan sina saker.’
’Han är jättebra på Wii-tennis’, berättade Jake. ’Ibland kommer han upp till mig och så kör vi en omgång.’
’I prästrocken?’
’Det händer. Ibland har han vanliga kläder.’
’På mc:n?’
’Harleyn menar du?’ Jake skakade förtjust på huvudet.

”Familjen i huset bredvid” handlar till stor del om att vara förälder och jag har själv inga barn och förstod inte ens något om barn när jag själv var ett. Skillnaden mot fotoexemplet jag tog upp tidigare är dock att många av fotofelen bara noteras av nördar utan vänner som lagt alldeles för mycket tid på att stå i mörka källarlokaler med misstänkt cancerogena framkallningsvätskor och tänka på saker som iso och exponeringstid. När det gäller barn och föräldraskap är gruppen som kan hitta fel avsevärt större. Det gjorde att jag djupgooglade i stort sett allt som hade med barnvagnar, filtar, mat, amning, BB:n, nattning osv. att göra för att minska risken för fel samtidigt som jag ville undvika generaliseringar. En generisk barnvagn är en sak, en tvillingvagn en annan, en joggingvagn en tredje osv. och alla är där av en anledning.

Men även saker som jag tycker beskriver vilken typ av föräldraskapslivsstil och tidsanda som skildras. En mening jag la alldeles för mycket tid på:

”Fran rebundled her loosely in the muslin.”

1. Rebundle?!

2. Muslin?

Den enkla vägen hade bara varit att skriva

”Fran svepte in henne i filten igen.”

För mig är en sån här mening viktigt eftersom den dels säger något om hur man tar hand om barnet, vilket kan visa både på en trend, tradition, kultur men också i kombination med materialvalet säga något om klass, inkomst osv. Och det tycker jag är intressant. Om det bara var en generell filt utan egenskaper skulle det ju stått så men författaren valde att specificera tyget och då finns det en anledning.

Enligt wikipedia:

”Muslin är en tunn bomullsväv i tuskaft, oftast vit, tunnare än kattun.”

Men jahaaa dåååå veeeeet jaaaag. På tvärtomspråket. Jag gissar att det här används som kodord för att det är ett finare typ av tyg men jag behöver VETA. Muslin vävs i tuskaft som i sig inte riktigt säger något om kvalitén jag är ute efter då man kan göra båda silke och jute med denna vävteknik. Jag gissar att de här posha karaktärerna inte svept sitt barn i jute som en annan Josef och Maria men vill ha mer på fötterna. Jag hittar ett porträtt av Marie Antoinette där hon bär ett plagg av tunn muslin (cymbalhatten får vi prata om en annan gång). Helt klart en air av lyx alltså.

Jag fyller min webbhistorik med all världens babybutiker och lär mig att muslinfiltar andas bra vilket gör att det inte finns risk för att barnet ska bli för varmt. Samtidigt sägs muslinfiltar vara tåliga och väldigt mjuka. Deras ofta höga pris hjälper mig att slå fast att detta inte bara är en generell filt utan pekar mot föräldrar som har det bra ställt och shoppar kvalitet. Samtidigt har jag försökt förstå vad ”rebundle” är. Grundordet, verbet ”bundle”, är enligt många föräldratidningar något som går att översätta till ”att linda barnet”. En del lindar tight så att barnet blir en liten kokong och vissa bara så barnet ser lite sådär bohochic-aktigt/Olsen-twinnigt ut. På svenska används även låneordet ”swaddla” och jag läser ett tiotal artiklar om det. Bland annat på viforaldrar.se där också en filt nämns:

”När man talar om lindning idag tror jag att det mer handlar om att svepa in barnet i en bomullsfilt, så att den lilla inte väcker sig själv genom plötsliga rörelser. Men om man gör det anser jag inte att man ska linda sitt barn så hårt att det inte kan få upp armarna. Det är också viktigt att tänka på att inte svepa in barnet så att filten hamnar över näsa och mun.”

Jag ska inte säga att jag har bra koll på globala föräldratrender men Sverige har jag i alla fall lite koll på genom att jag har vänner som har barn här. Hade någon i min ålder och samhällsklass lindat sitt barn såhär hade det varit ett ganska ovanligt beslut får jag för mig och det hade betytt något helt annat än i en kultur där majoriteten gör det. Så hur ser det ut i engelsktalande länder?

Google Ngram är en tjänst där det går att söka i Google books inskannade böcker. Det är såklart inget heltäckande vetenskapligt sätt att säga att något uppstått vid en viss tidpunkt eller att det inte alls förekommit vid en annan, men eftersom man utgår ifrån den förmodligen största sökbara databasen när det gäller komplett inskannade böcker så går det i alla fall att få en kvalificerad gissning på vad folk publicerade vid ett visst tillfälle. Alla tre sökfraserna har sedan 70-talet förekommit mer och mer i de böcker som google books skannat. (för dig som inte ser diagrammet nedan finns en länk här till bilden)

Även om det ökat senaste decennierna skulle jag inte säga att det är solklart att just karaktären i boken lindar sitt barn enbart av trendskäl, det kan lika väl vara tradition då det aldrig riktigt försvunnit ur den engelskspråkiga utgivningen.

Liknande data har jag inte hittat för Sverige men när jag tittar på google trends data över populära sökningar är det tydligt att det försvenskade ”swaddla” inte förekommit särskilt länge. (bild här för de som ej ser grafen nedan).

Jag väljer därför att inte använda ”swaddla” i den svenska texten utan istället ”linda” då detta ger en bättre bild av vilken person det är som lindat barnet.

Som jämförelse till det här resonemanget kan vi ta ”e-mail” som jag idag skulle översätta till ”mail” eller ”maila” (beroende på om det var substanstiv eller verb), däremot är det min uppfattning att man faktiskt sa ”e-brev” och ”e-post i högre grad förut vilket bekräftas av sökstatistik för dessa ord. Hade jag översatt en bok år 2000 eller till och med 2004 (som var början på slutet för ”e-brev) hade jag förmodligen använt det ordet. Hade jag däremot använt det idag hade det sett konstigt ut om exempelvis en tonåring sa det eftersom det idag enbart skulle kunna användas av de som har en stor datorovana men ändå gör tappra försök. Skulle jag däremot översätta en text som utspelade sig 1998 på ett kontor tycker jag det vore helt rimligt att även idag översätta en sån text till ”e-brev” eftersom det var så man pratade då.

Just denna aktuella mening – ”Fran rebundled her loosely in the muslin.” – blir kanske inte bättre av dessa resonemang men jag tycker det är viktigt att få en bild av vem Fran är för att senare kunna översätta hennes sätt att prata, hennes kläder, hennes personlighet på ett sätt som är i linje med det. Jag får en ganska bra bild av en medveten men inte supertrendig, välbeställd förälder. En person som utan tvekan säger ”maila” men inte ”swaddla”. Och jag tror att ”fallhöjden” för den som köpt dyra muslintyg kan ha en fallhöjd i sitt föräldraskap som är intressant att läsa om.

SMUTSIGT SEX

Jamen du vet, dirty helt enkelt. Termen ”dirty sex” ger direkt associationer i en text. Men för att kunna översätta det vettigt känns det som att jag vill veta vad det faktiskt finns för definitioner.

Boken handlar mycket om de dolda liv vi alla har men inte visar upp. Och då menar jag verkligen inte dolda på ett ”Fifty shades”-sätt även om alla kommer tro det nu efter den där klickfiskande rubriken på detta stycke. Snarare handlar den om att inte ha ett perfekt äktenskap men tro att ALLA ANDRA har det. Att må dåligt på en plats där alla andra är LYCKLIGA har superpassionerat sex varje dag och så vidare. Jag tycker det är bra gjort av författaren, platsen Pleasant court är inget ställe där någon borde vara olycklig eftersom inget saknas, eller gör det det? Typ så.

”Ange sat up. Through the window she could see a few lights on in the street. Fran and Essie were probably having sex with their husbands, she decided. Essie’s muscle man of a husband probably had a Cirque du Soleil line-up of moves, and Fran and Nigel were so straight-laced you could just tell they liked it dirty. (They were coy, of course, when Ange asked them about their sex lives, but that only proved it. It was the quiet ones you had to watch.)”

Att säga att någon har ett ”smutsigt” sexliv känns lite som något bara karaktären Rut Flogfält i ”Änglagård” kan komma undan med. Eller möjligtvis en extremt klyschigt skildrad katolsk präst.

Ordboken föreslår förutom smutsigt bl.a:
smutstvätt
snuskigt
skurkstreck
nedsmutsad
fähund

”you could just tell they liked it dirty” skulle då alltså kunna bli ”det gick att se lång väg att de gillade att ligga med varandra på ett snuskigt sätt”. Men vad betyder det egentligen? Vad är inte snuskigt? Inte heller denna känns helt 100:

”det var uppenbart att de låg med varandra som fähundar”

eller

”självklart var de sådana som tyckte sex skulle vara som ett skurkstreck”

Samtidigt ville jag inte använda ”dirty”som låneord eftersom jag faktiskt tycker att så mycket som bara är möjligt ska översättas. Jag har själv gett förlagets böcker till äldre med obefintlig engelska och tycker att det finns ett ansvar där att inte bara behålla ett engelsk ord för att det finns de som använder det. Men kinky då, är jag fortfarande i anglicism-land eller har jag bara förflyttat mig till en söndagsbilagas sexspalt på 90-talet?

På familjeliv diskuteras detta tack och lov!

Läder och Nylon skriver: ”Det beror ju på vad man lägger i ordet dirty jag vill översätta det med ’inte så vanligt hos Svensson'”.

Sen fortsätter det såhär:

Nymfomanen: ”Om du inte är så van vid dirty eller vad det kan innebära kan du ju börja lite lätt med att använda fula ord i överflöd.”

Anonym: ”Fula ord , vilka då? Tycker detta är jättesvårt…hmm”

Nizze64 kommer till undsättning: ”Fula ord i det här sammanhanget är alltså inte svordomar, men t.ex. alla ord som har en sexig innebörd.”

Jag läser en del såna här trådar och det känns som att dirty och kinky ofta utgår ifrån vad folk tror är vanligt och inte vanligt eller vad som är tabubelagt. Något tabubelagt kan ju dock vara vanligt men det tar nog både jag och andra inte hänsyn till när vi använder orden.

Ordboksdefinitionen är ”sexuellt avvikande, lite pervers” men inget av dessa känns som att de passar in just här.

Under rubriken ”Hur används ordet kinky?” hittar jag ett citat från DN 2010 där Iva Horvatovic skriver om bandet New Young Pony Club:

”Dess bekymmerslösa punkdisko med kvicka texter om att låta tjejkompisen göra vad pojkvännen inte klarade av och kinky glassmetaforer gick hem både hos popkritikerna och bland danskidsen.”

Texten till låten ”Ice cream” av nämnda grupp gör mig inte klokare.

”I can be the source you crave
I can spell what you can’t say
Chocolate-flavored love theme
Treat that treats you so mean
Covering your nights and days”

Jag nöjer mig med ordet kinky eftersom jag kommer fram till att ordet är så pass individuellt att det faktiskt speglar det som Ange uttrycker: hon vet inte exakt vad de gör som hon och hennes man inte gör men det är just det som får henne att känna mindervärdeskomplex, avundsjuka och missunnsamhet. Vad det än är för glass de äter i huset bredvid så är den säkert godare än hennes sorgliga gamla vaniljglass gjord på vanillin och inte äkta vanilj.

DÖRRFÖRSÄLJARKLÄPP

Om de två första problemen var exempel på valet av rätt ord så är detta dess raka motsats: ge mig ett ord! Vilket som helst! Jag bryr mig inte ens längre.

”It was a brand-new door, she noticed, with a shiny knocker that seemed too modern for the house.”

Kanske framstår jag bara som en idiot nu men jag vet verkligen inte vad det här heter, det man skruvar fast på dörren för att kunna knacka mer högljutt. Vet alla andra vad det här heter? Dörrknackare säger jag högt för mig själv men det känns konstigt (lite som att försöka hitta neutrumformen av ordet ”morbid”. Där har ni något att roa er med i helgen! ) Dörrknackare, det är väl en sån som går runt och säljer dammsugare i vår bild av amerikanskt 1950-tal?

In på bauhaus dörrbeslagsavdelning och dess kundtjänstschat där jag möttes av Ted!

Jag frågar därefter Ted om han inte förknippar det med dörrförsäljare varpå han svarar ”Det kan nog heta både och”.

Jag tackade Ted och även om jag inte var helt nöjd med ordet som sådant så började jag acceptera det. Det enda alternativ jag hittade var ”dörrkläpp”. Men norrbottning som jag är kunde jag omöjligt använda detta ord då den enda betydelsen  av ”kläpp” för mig är typ såhär: ”osnuten liten unge”. Detta bekräftar även SAOB:

(i vissa trakter, särsk. Finl., bygdemålsfärgat o. vard.) föraktlig l. nedsättande benämning på barn, barnunge, ”unge”. Han (dvs. den rättfärdige) reknar oss för intet annat än oechta kleppar. LPetri SalWijsh. 2: 16 (1561). (Då pigorna slogo Agneta Horn och hennes bror, sade de:) ”Lop nu och klaga för f(ru) m(or) din för giftiga kläp”. Horn Lefv. 24 (c. 1657; rättat efter hskr.). Där bodde en torpare med fyra de lidligaste kläppar till pojkar. Hülphers Ångermanl. 201 (1900). Märkvärdigt folk nu för tiden. Bara de få en kläpp, skall det vara jordemor. Reuter Sydv. 79 (1922). — jfr HOR-, MUNK-, PRÄST-, SMÅ-KLÄPP.

Exempelvis kan man när man är arg på barn som smyger fram och ringer på ens dörrklocka och sen kutar iväg därifrån mitt i natten ropa ut ”Jävla kläppar!” Hade de däremot missbrukat ens dörrknackare hade detta kraftuttryck helt enkelt fått dubbel betydelse och det hade därför blivit väldigt otydligt i en löpande text om det var barnen eller dörrbeslaget de nyttjat som åsyftades.

I DON’T KNOW WHY THE CICADAS SCREAM

”The air was sticky and salty-sweet, a mixture of ocean and ice cream, and the scream of cicadas pierced the early-evening air.”

Jag har ofta svårt för miljöbeskrivningar men jag gillade Sally Hepworths ofta korta effektiva bilder av omgivningarna på och i närheten av Pleasant court, så jag blev inte irriterad på detta utan blev verkligen paff när jag inte kunde beskriva detta på svenska. Vad gör cikador egentligen? Skriker de verkligen på svenska? Sjunger? Ger de ifrån sig ett högt läte? Inar de som mygg? Spelar de som syrsor? Låter de nästan lite som en server som processar väldigt stora mängder data? Vad skulle ni kalla det?

FLAMSPAUS

När jag tröttnar på att redigera fotografier brukar jag flamsa i Photoshop en stund bara för att känna att jag ändå övar mig på programmet även om resultatet är totalt meningslöst. Det är då jag ofta gör en litterär ordvits och gillar ni sånt kan ni följa bokhora på insta.

När jag tröttnade på att översätta var det inte ett lika medvetet val. Jag satt helt enkelt kvar på min kontorsstol och fortsätta översätta men blev mer och mer bokstavlig tills dess att jag fnissade självgott för mig själv på ett sätt som väckte den katt jag ofta hade i mitt knä (anledningen till att jag inte går någonstans när jag blir trött utan sitter kvar vid datorn). Det ledde till att jag fick ta bort rätt mycket och faktiskt resa mig upp och göra något annat. Lite så som du känner med det här blogginlägget kanske?

Här kommer därför som avslutning mina bästa 5 bästa flamsöversättningar från ett av dessa tillfällen:

”It was surprisingly therapeutic, airing all these truths. Ange exhaled back into her chair, feeling the weight of the secret leave her. Lucas stood up and walked to the mantel.”

1. Lucas ställde sig upp och gick till kommunen Mantel några mil öster om Nürnberg.
2. Lucas ställde sig upp och gick till det ärmlösa klädesplagg som inte är att förväxla med slängkappa, kåpa eller kapuschong
3. Lucas ställde sig upp och gick till framryggen på en fågel
4. Lucas ställde sig upp och gick till författaren av bl.a. Wolf Hall
5. Lucas ställde sig upp och gick till ytterhöljet av sitt vapen.

VAD RIMMAR PÅ DEOXIRIBONUKLEINSYRA?

Tydligen blir jag mer och mer studentikos i min rubriksättning ju tröttare jag blir. Men den Lundkompatibla humorn till trots så är det så himla mycket sorgligt i denna bok fast den samtidigt gränsar mot någon sorts feelgood. Eftersom den utspelar sig längs en hel gata fylld av på ytan sett perfekta äktenskap så är det inte alltför spoilande att säga att det förekommer misstankar om otrohet och vem som egentligen är biologisk förälder. I den härvan finns även ett DNA-test med och dess reklamslogan med som extra lök på otrohetslaxen.

“—one of those online tests that are advertised on TV? Seven ninety-nine or peace of mind? Guaranteed test results in fourteen days?”

Helst vill jag få med rim på siffran nio/nie så att testet kan kosta 99 vilket är typisk prissättning men också nästan helt korrekt när det gäller valutakurs. Däremot är jag mer öppen för att översätta denna slogan mer fritt för att den också ska fungera och vara lite snajdig på svenska. Här är samtliga försök, inklusive nödrim som jag knappt själv kan få att rimma:

För nittinie, får du svaret om en spermie. 

För 100 spänn får du svar om dina målsmän.

För 100 spänn får du veta om din pappa heter Sven.

För bara 95 får du veta vem.

Här försöker jag släppa priset

Testa familjebanden med DNA – Få svar samma da’.

Rimmar inte riktigt och går inte heller rent vetenskapligt. Så jag tar ett återfall till siffror.

DNA-test för svar om din ätt, Beställ på 020 21 21 21

Numret går till “Sjukresor västmanland” vilket är lite kul men ”ätt” känns lite målgruppsanpassat för typ såna som Björn af Kleen intervjuar om fideikommiss och sånt.

Till slut blev det någon sorts kombination som fortfarande hade med siffror men också ordet DNA eftersom ”test” inte riktigt ger direkta associationer till just DNA ännu i Sverige.

”Frågor om syskon, mor eller far? DNA-test ger svar inom fjorton dar.”